Jag får höra en tjejs vänliga tjat om sockor. Hon vill beställa av mig men jag är hopplöst dålig på att ta betalt. Jag skulle hellre ge ett par till henne men då kanske de andra också vill ha gratis o så många sockor orkar jag inte sticka. Då lessnar jag nog.

Idag har jag stickat långsamt. Har inte kunnat sitta still. Rastlös, uttråkad trots mitt stora intresse för stickning. Fast har är rastlös i allt.

Min psykolog är bra. Plötsligt satt jag där o berättade om sånt jag inte alls vill prata om. Jag kunde inte titta på henne så jag fokuserade på en bok som det står "Freud" på med fet stil. Den står så synligt i bokhyllan o mina ögon dras alltid till den när jag sitter hos henne. Jag står fast vid att 45 minuter är alldeles för kort tid för att komma nån vart i samtalet. Det tar ju en stund innan man pratar om mindre kul saker. Eller är det bara jag? Inte stänger jag dörren o ba; "jag mår skit idag, bla bla bla". Jag brukar va tyst. Svara på tilltal. Krypa in i stolen o känna mig som en liten fågelunge som ramlat ur boet.

Fast jag mår ganska bra idag. Jag är arg o frusen, men det är det. Jag har hunnit med massor. Varit hos psykologen, hämtat mediciner på apoteket o så har jag handlat mat på Maxi. Ingen storhandling dock. Köpte bara bra grejer. Två förpackningar rätt dyrt te (Yogi tea), tio burkar Pepsi max, hushållspapper, root beer, torsk, purjo, morötter, potatis. Inget godis. Jag känner mig så tjock när jag är med mitt hemstöd. De tänker på vad de äter, de tränar, de är smala o snygga. Jag är fet så jag kan inte köpa godis med dem. Mitt sockerberoende skrek inne på Maxi. Köp köp köp hela tiden. Får va glad över Pepsin. Räcker betydligt mycket längre än en godispåse iallafall.

Ska värma mina kalla händer mot tekoppen nu.

Lyssnar på dubstep med gråten i halsen. Konstig musik att gråta till. Det passar inte alls.

Jag vaknade hundra miljoner gånger av att jag nöp mig i fläsket. Jag trodde jag slutat med det. Har gått hela dagen o tänkt på hur fet jag är. Jag har vägt mig flera gånger, med olika klädesplagg. Aldrig naken. Försökte hitta nåt vettigt att ha på mig på promenaden. Efter mycket arga blickar i spegeln valde jag att ta mina svarta jeans o en huvtröja. Det är sällan jag går ut med tajta byxor. Jag hatar det. Allt syns då. Allt skakar för hela världen att se. Det är sånt jag inte pallar. Men nu var det mörkt ute. Jag insåg att jag blir fetare o fetare. Skärpet skrapade mot magen. Jag lät mig plågas. Har jag själv valt att bli så här fet utan att göra nåt åt det då ska jag få lida för det också.

Jag vill inte vara fet längre men jag tar mig inte ur det här träsket. Jag kan inte själv, jag lyssnar inte på mig. Jag tror inte på ett enda ord jag säger. Kanske är det meningen att jag ska va fet. För att straffa mig. Göra mig äckligare för mänskligheten. Så jag bara blir ratad hela resten av mitt liv. Så det är som det alltid har varit. Det enda jag känner till. Det enda jag vågar lita på.

Han ringde för en timma sen. Sa han skulle ringa om en timma. Nu alltså. Vi får väl se. Jag tror han "glömt" mig nu igen. Varför bryr jag mig?!

Jag blir så trött på dig. Jag är trött på att bli dissad heeeeela tiden. Ändå blir jag så himla glad när du ringer. Fast det bara är mitt i nätterna, när du är full.

Så ringde han igen. Det va ett tag sen sist. Precis som vanligt. Jag satt o tänkte på honom under kvällen. Undrade vad han gjorde. Försökte glömma honom. Tänka att han skiter ju i mig. Så ringer han nu. Mitt i natten. Jag blir så glad varje gång jag hör hans röst. Samtidigt vill jag lägga på o byta nummer. Slippa höra hans röst igen. Slippa känna mig bortglömd under de veckor han inte hör av sig alls. Jag känner mig som ett bootycall även fast vi aldrig träffats. Det är själva grejen. Han ringer bara när han är full. Alltid när han kommit hem från en fest. Jag har sagt till honom några gånger. Skällt på honom för att han aldrig lyssnar på vad jag säger. Jag tror han fattar men jag vet inte varför han aldrig bättrar sig. Som vanligt säger han att han ska komma o hälsa på. På måndag, säger han. Jag tror honom inte. Varför skulle han komma den här gången? Vad är annorlunda nu mot förut? Det är dumt att hoppas. Jag ska undvika det så gott det går. Jag vet att jag kommer bli ledsen o besviken på måndag när han bestämmer sig för att dra en gammal kass bortförklaring till varför vi inte kommer ses. Varför plågar jag mig själv? Varför tycker jag inte att jag förtjänar bättre än så här? Jag borde nog prata med psykologen om detta. Hon kanske vet.

Jag sover sämre än vanligt. Vaknar inte på morgonen. Somnar inte på natten. Det blir bättre. Sen. Fyller dagarna med handarbeten. Så gott det går. Ibland är jag för rastlös.

Igår cyklade jag. Det var jätte kallt men jag kände mig ganska fri. Spelade Ill Niño högt o cyklade fort.

Har stickat ett par pulsvärmare o knyter på ett armband som en vän vill ha.

Mamma ringde o frågade om jag har ork att sticka en pippi-tröja till en kompis dotter som ska ha bebis. Jag sa ja, om jag kan få ett mönster att gå efter. Hon ville betala mig för att göra den men jag är inte intresserad av pengar.

Nu ska jag fortsätta kolla på avsnitt o sticka på ännu en julklapp.

Hade inte H smsat med mig imorse så hade jag inte gått ur sängen. Jätte ledsen o ingen lust med livet. Kom upp o iväg men vill hem igen. Glömde min påse med stickor o garn hemma. Så jävla störigt. Jag är ful o äcklig o alla stirrar med avsmak när de ser mig. Jag vill hem till min säng. Ta några Atarax o få sova. Sova bort det onda. Men det är bara falskt. Jag vet att jag kommer må lika dåligt imorn också.

Jag är ledsen idag. Grät i sängen o drog täcket över huvudet. Jag ville inte vara med mer. Jag tror inte att jag grät o avbokade möten för att jag blir ett år äldre. Jag tror snarare att depressionen inte bryr sig om vad det är för dag den förstör.

Min bästaste vän gav mig massvis med garnnystan när jag väl kom mig för att gå till honom på morgonkaffe. Det var skönt att inte va ensam i smärtan men det sög att behöva klä sig o gå ut. Är så glad att han köpt garn, det är precis sånt som gör mig glad.

Snart är det kalas. Negerbollar o kaffe. Det längtar jag efter. Ska bli gott. Men läskigt med kalas för mig. Fan ska jag bli firad för? Jag som är sämst i hela världen. Men det ska bli gott med kaffe. Gevalia. Fina bönor :-P