Jag började föra anteckningar över min motion för åtta (imorgon nio) veckor sen. Det gick ganska bra i början, jag var ute och gick varje dag och körde på crosstrainer och tränade med hantlar och hade även lite hopp-och-skutt hemma. Jag gjorde minst en grej om dagen. Så föll allt. Ingenting dög och jag fick ingen motivation till att ta på mig mina promenadskor, ej heller lyfta hantlarna trots att de bara var en meter ifrån mig. Jag gav upp det där, tyckte att jag duger ändå inte så jag kan lika bra skita i det. Åt onyttigt och oregelbundet. Slutade med frukost och åt efter klockan sju på kvällen. Jag gjorde allt jag bestämt mig för att inte göra.

Tre ohälsosamma veckor har gått och nu på kvällen fick jag ett infall mitt i rastlösheten att lyfta hantlarna. Därefter dansade jag runt i lägenheten tills jag blev varm. Jag vet inte vad som fick mig att vilja göra det men jag är ändå glad att jag gjorde det. Nu har jag vägt och mätt mig och jämfört med resultaten från när jag senast var aktiv och jag har gått upp (förväntade mig inget annat) 1,7kg. Det är inte hela världen. Klart jag tycker det är tråkigt, fast det är väl det att jag slutade motionera som gör mest ont. Att jag gav upp. Jag gör alltid så, med allt. Allt eller inget. Svart eller vitt. Fint eller fult. Tjockt eller smalt. Ja, ni fattar vad jag menar.

Så nu ska jag försöka igen. Jag kanske inte kommer orka eller vilja köra nåt varje dag men jag ska försöka, för det är när jag har paus på en dag som det oftast faller. Jag vet att jag inte kommer att bli nöjd med min kropp innan sommaren tar slut men kanske kommer jag vara nöjd över det jag tar mig för att göra. Många bäckar små, så måste jag försöka tänka. Och, bara för att jag dricker mig sketfull en dag och äter pizza dagen därpå betyder inte det att jag är en dålig människa som ska ge upp att gå ner i vikt, snarare tvärtom. Det ska jag tänka på!

Kollade på film med en kompis. Den va två timmar lång o jag hade druckit två öl så jag somnade nånstans mitt i. Kanske en halvtimme, det är allt jag sovit inatt. Är så sur på livet men mest mig själv så jag kan omöjligt somna om. Men, klockan är efter åtta på morgonen så det är lika bra att hålla sig vaken tills ikväll. Ska verkligen försöka. Kan va så att jag smyger till mig en kopp kaffe, ibland hjälper det.

Nu när jag är så trasig och inte kan ha relationer öht (orkar inte ta hand om mina vänner ens) sugs alla tätt intill mig som om jag vore en gigantisk magnet. Jag pratade med en kompis om det och han kramade om mig o pussade mig i huvudet. Jag blir obekväm. Vad fan händer?

Två killar trånar efter mig och jag vill kyssa en tjej som vill kyssa mig men inte gör det. Två män som jobbar här vill "ta en öl" (läs ligga) med mig. Ja, vad har vi mer? Folk är galet sociala med mig i största allmänhet och det känns konstigt. Jag har aldrig varit i centrum. Jag har aldrig blivit sedd förut. Jag har alltid varit kvart i två ragget. Vad hände? Min läkare sa att jag är charmig och lätt att prata med. Är det så? Är det det som gör att folk dras till mig?

Jag förstår inte hur andra orkar med uppmärksamhet för jag är helt slut. Vet inte vem jag ska bry mig om eller hur man säger nej vänligt men bestämt.

Vet inte vad jag ska göra med mig själv. Kan inte sluta tänka på den fina tjejen men hon vill inte göra nåt nu o jag vill inte ha nåt förhållande, jag vill bara mysa. Så jag gosar ner mig i min kompis famn o låtsas att det är hon. Fuck va sunkigt liv jag har.

Men, jag har fått mer piller! Ska mysa in i dimman imorgon (orkade inte hämta pillren idag) o hoppas att tankarna försvinner.

Känns segt att posta det här inlägget eftersom det låter för otroligt för att vara sant men det kanske är kul att bläddra i bloggen om några år o då kanske jag kan skratta åt den här sjuka perioden.

Ps: Jävla tjat, men liksom, ingen i min familj skulle acceptera att jag har en flickvän. Hur skulle det funka då? Är det sånt som gör mig rädd att ens tänka tanken? Skulle aldrig kunna säga nåt till min familj, precis samma gäller drogerna. Sånt håller man ju inte på med. Aja baja. Bah, tänker för mycket.

Så fort jag såg att hon stod där utanför blev jag generad. Hur ska detta gå? Kunde inte se henne i ögonen utan att minnas fredagen och hennes mjuka läppar. Vi pratade som vanligt men allt var förändrat. Hon frågade om vi inte kunde glömma fredagen och köra på som vanligt. Jag höll med utåt men inuti rev det. Det gjorde ont att hon vill låtsas som ingenting. Efter en stund kunde jag inte hålla mig längre. Jag var tvungen att säga nåt men vågade inte. Skickade ett sms till henne. Vi gick o pratade ostört om det o sen kändes allt mycket bättre. Fast jag är fortfarande rädd att hon ska bli konstig eller ännu värre, försvinna från mig. Kan omöjligt glömma fredagen. Så fort jag ser henne minns jag. När hon tittar på mig o ler så pirrar det i magen. Nej, jag vill inte alls glömma den dagen. Aldrig någonsin.

Igår skrev jag med en gammal kompis igen. Vi har pratat löst om att han ska komma hit o igår skrev han att det kan gå om tre veckor. Jag vill inte förvänta mig att han kommer för det är ju annat som spelar in, bl.a pengar. Men självklart hoppas jag. Det skulle betyda mycket om han faktiskt kommer. Vi har en hel del att prata om. Många frågor utan svar. Så är det ju jätte roligt att vara i hans sällskap, jag har aldrig haft tråkigt med honom.

Snart ska jag till psykologen. Jag har massor jag vill prata om. Som fredagen för att ta ett exempel. Hoppas tiden räcker, känns som att det kommer ta en stund att prata om allt.

Fan, det va nåt mer jag vill skriva om nu men jag tappade det. Jo just det! Jag sov hela natten utan fördragna fönster! Det va asgött o vakna halv fem av hur ljust det va ute. Är iofs svintrött nu men det va ändå mysigt på nå vis.

Antingen vet jag inte hur det är att vara kär eller så är ingen tillräckligt bra för mig. Jag hittar bara fel i allt. Det börjar med att jag accepterar allt jag egentligen inte tycker om, för i början är kramar och kyssar det enda som spelar roll. Fast när det som var spännande och mysigt lagt sig, då finns ingenting där.

Vad är det för fel? Är det inte meningen att jag ska leva med någon? Jag menar inte att jag vill ha någon nu, för nu är helt fel tid, jag trivs grymt bra som fri. Men liksom, sen då? Ska jag vara singel resten av mitt liv? Är det så det ska vara? Va konstigt. Fast, jag vill ju inte ha ett svensson-liv så det kanske ska va så då. Eller?

Jag var bjuden på midsommarfest hos en kompis. Det var jätte god mat och trevligt sällskap. Bra musik spelades hela dagen. Jag blev odrägligt full. Jag skäms över hur jag betedde mig. Kunde inte sluta kladda på min söta kompis. Det verkade iofs inte göra något eftersom hon myste in sig i mig. Det var sjukt mysigt när hon satt i mitt knä och höll mig i handen. Vi smög iväg från gruppen några gånger. Satt i soffan och fnittrade, valde musik och pratade. Jag vågade knappt säga till henne att jag ville kyssa henne men hon fick det ur mig till slut och då gav hon mig en puss. Det pirrar i hela mig bara jag tänker på det. Hon är så söt!

Vi kysstes också, sen gick vi tillbaka till gruppen för att röka och då sa hon till mig att hon valt en låt till mig. Gissa vilken? "I kissed a girl and I liked it" med Katy Perry.

Jag är rädd att det kommer bli konstigt nu. Vill inte det men fan alltså.. kan inte sluta tänka på hennes hand i min och hennes mjuka läppar. Vet inte vad jag ska göra med mig!

Jag har ingen ork att gå till ama mer. Det är jätte jobbigt att ha tider att passa för stressen och ångesten blir värre. Fast det är bra att lära sig. Att sakta komma tillbaka till arbetslivet. Det fattar jag men det är inte alltid så enkelt.

Idag spontanåkte jag och en kompis till stan. Jag letade efter en bh i alla affärer. Ingen passade. Jag hade gett upp, sen tog jag en sista sväng till provrummet och fick på mig en som passade. Belönade mig med tre par trosor.

Provade en klänning idag. Jag passar inte i klänning. Ger upp den idén. Får va butch for life. Men det är skönt.

Ska försöka sova nu. Är jätte hungrig och ganska pigg så det blir nog en del avsnitt innan jag lyckas somna men jag har laddat ner en bok till mobilen så jag har nåt att pyssla med om jag inte kan sova.