Sitter på balkongen med en cigg och en kopp te. Solen skiner och gör höstmorgonen lite varmare. Trivs rätt bra i nuet. Så fort jag går in igen är det dags att rensa på bordet för om en timme kommer bs och utvärderar schemat.

Nu är det höst och jag stickar på. Nu är det ett sött hålmönster som gäller. Övar på sånt jag inte är speciellt bra på. Har lite idéer för att kanske göra ett helt eget mönster till sockor och vantar. Vore himla roligt att utveckla det enda jag är fasligt intresserad av.

Känner mig ganska kass. Fick ett rart litet brev från en tös som jag ännu inte svarat på. Har inte haft tid och vill inte bara slänga ihop något bara för att skicka ett brev tillbaka. Tänker för mycket. Får prestationsångest, minns knappt hur man skriver längre. Jag ska iallafall svara på det så snart som möjligt för jag längtar redan efter ett svar. Brev är mysigt.

Nu vankas det snabbkaffe och ännu mera stickning. Tjing tjong långkalsong!

Vilken oreda det är i huvudet. Jag grubblar på allt nu. Ofta tänker jag på tösen som det aldrig kommer hända nåt mer med men som jag ändå inte kan släppa helt och gå vidare. Fan. Vi ses ofta vilket emellanåt gör mig galen. Jag vill krama om henne, hålla henne. Kyssa hennes läppar en sista gång. Hon är inte intresserad av att gosa och jag kan nog inte ta det. För henne skulle jag kunna göra mycket. Jag förstår inte varför det ska vara så komplicerat. Ofta tänker jag på henne när jag har lagt mig. Tänker på allt jag ska säga till henne för att hon ska förstå att det finns en del i mig som vill prova. Se vart det skulle kunna leda. Fast hon är ganska så bestämd och jag är för rädd för att verkligen bli bränd så jag sväljer. Vill inte sabba vänskapen som är betydligt viktigare. Hon är viktig för mig, oavsett.

Finns det något läge som varken är hetero, gay eller bi? Måste man kategoriseras?

Ska jag skriva om mat, motion och hälsa i allmänhet. Ska jag berätta om mina tankar om Bubbelflickan. Ska jag prata om missbruk. Eller ska jag helt enkelt bara vara tyst?

Igår var hemstöd här och gjorde ett veckoschema med mig. Tre måltider är planerade varje dag och alla möten uppskrivna. Det känns jätte jobbigt. Schemat blev nästan helt nerklottrat på en timma. Jag ska göra allt som står och det ska vara naturligt. Alla människor har scheman även om de är i huvudet, med saker man ska hinna med under en dag. Jag har svårt för det. Det står där, alltså är det ett måste. Jag vill undvika det. Men nu sitter schemat uppe i ögonhöjd och jag ska försöka följa det.

Vaknade för femtio minuter sedan. Gick upp och stekte ägg och kokade tevatten. Vill definitivt ha mer te men jag ska duscha före nästa kopp. Slipper jag stressa med det sen. Det är riktigt kallt och blåsigt idag. Höstväder är inte alltid mysigt. Iallafall inte när man går upp tidigt.

Är inne på mitt femte par sockar.