Har blivit bjuden på fest på midsommar. Det är såklart kul att få vara med i gemenskapen men jag vet inte vad jag ska ha på mig och jag gör det till världens grej. Jag vill inte gå för jag har inget att ha på mig. Fast det spelar nog ingen som helst roll om jag kommer dit uppsnofsad från topp till tå eller om jag har mjukisbyxor på.

Ska träffa min boendestödjare på torsdag så jag ska be om hjälp då. Skulle vilja ha klänning men det känns så förbannat överdrivet. Om jag nu skulle välja det måste jag köpa skor. Eller iofs har jag ett par grymtsnygga kilklackar jag skulle kunna ta men det måste ju passa till klänningen isf. Äh, får fundera och prova kläder.

Idag fick jag många fina kommentarer om att jag var fin. Det var kul att så många gillade min håruppsättning eftersom jag tvekade så innan jag gick hemifrån.

Jag har inte kunnat sluta tänka på en tröja jag såg idag. Jag vill verkligen ha den! Har nästan noll på kontot men vafan, kommer mer pengar.

Va på stan med en kompis. Hon hjälpte mig att köpa nya linnen i galet skrikiga färger. Det var billigt så jag köpte tre stycken. Det värsta är orange. Rätt snyggt på faktiskt. Mycket bättre än jag trodde. Nöjd. Har lite kläder kvar hos Thias, men har glömt vad för nåt. Verkar som att det är en del överdelar, eller hade jag verkligen så dåligt med kläder? Nu har jag så jag klarar mig något sånär iaf. Ska definitivt snurra runt på stan fler gånger. Måste ha mer nytt. Nästan alla byxor (som jag tycker om) är trasiga och jag behöver ha en ny jacka och sandaler.

Vi fikade på Wayne's. Tog med kopparna ut o rökte på en parkbänk i solen. Asmys!

Det här med vikten går sådär. Jag har kommit igång med promenader igen iaf. Fyra gånger denna vecka och med de nya byxorna jag köpt är det faktiskt roligare att gå så det kommer bli mer nästa vecka.

Nu väntar jag på att min killkompis ska komma hem så jag kan leka med honom.

Han tog hit sin tant idag. Vet inte om han visade upp henne för oss eller oss för henne. Hela dagen förstörd.

Börjar med hans fåniga hej-på-dig-jag-hör-aldrig-av-mig-men-låtsas-att-jag-bryr-mig-om-dig röst. Följt av den obligatoriska kramen. Sen hälsar jag på hans tant. Sen sätter jag mig i soffan och pillar på mobilen och hoppas att jag inte syns.

Kändes som en teater idag, som alla andra gånger då jag måste träffa honom. Man måste låtsas att man har en relation, att den dessutom är bra, att allt är skojigt och att man har saknat varandra. Jag ville inte vara med på det. Jag undvek ögonkontakt så mycket jag bara kunde. Jag blev den arga tonåring jag en gång varit. Han sa ingenting positivt under hela mötet. Allt var ytligt och jag vantrivdes. Han konstaterade att jag färgat håret, men sa varken att det va fint eller fult. Han frågade om jag har nya glasögon om de glasögon jag haft så många år att de är nötta.

Jag blir trött. Han försöker inte ens. Han bara låtsas att allt är bra. Fast det är allt annat än bra. Jag vill ställa mig upp och skrika att nu får det va bra! Nu slutar vi med detta skådespel. Jag vill inte låtsas mer. Du frågar aldrig hur jag mår, du hör aldrig av dig till mig, din enda dotter. Du låtsas att jag inte har några problem, du pratar om socialpsykiatrin som att det är min arbetsplats fast det är de som jobbar med mig.

Du är en dålig pappa men vägrar se det. Du ser inte hur vi barn vantrivs i ditt sällskap. Jag har sagt det förut, att jag inte vill ha kontakt med dig och har till och med ignorerat dig i år men ändå vågar du inte fråga vad som är fel. Varför jag avskyr dig. Vad är du rädd för? Att förlora en dotter du inte ens bryr dig om? Du är konstig. Helt slut i huvudet.

Du har i alla tider gnällt om hur fattig du är, att du inte ens kan avvara en tjuga utan att grina. Nu helt plötsligt med din nya tant ska du köpa allt. Allt som hon tycker ni ska ha. Men du kunde inte ge mig pengar till tamponger eller mat. Känns jätte normalt. Jag är så jävla klar med dig. Önskar bara att jag kunde våga stå upp för mig och be dig dra åt helvete en sista gång. Denna gång för evigt. För jag behöver inte dig. Jag har klarat mig förbannat bra utan en pappa i alla år.

Vaknade klockan fem. Har druckit fem koppar kaffe. Mår ypperligt. Sugen på glass i solen men ska köpa läskeblask. Min granne grejar på balkongen och skrattar roligt. Snart hem till polaren och kolla på teve och ligga i soffan. Sköna lördag.

Jag vet inte vad som kom över mig men plötsligt blev jag sjukt nere. Några sa att det märktes och undrade vad som var fel men jag visste inte och vet fortfarande inte varför det blev så. Deppade ner mig totalt. Åkte hem och dammsög, åt middag och mölade i mig bottenskrapet ur en godispåse. Efter några avsnitt bestämde jag mig för att jag inte skulle sitta ensam så jag gick till min vän. Vi drack kaffe i solen på balkongen. Det var underbart att komma hemifrån och få vara med honom.

När solen försvann gick vi in och kollade på thailandsturister på teven. Sen åt vi en varsin smörgås. Nu är jag hemma. Definitivt dags för sängen. G'natt

Idag är jag tacksam. Har så himla fina vänner som finns för mig oavsett hur jobbig jag är. Bästa just nu är min nära granne. Vi har umgåtts massor sen jag hamnade i det mörkaste av avgrunder. Vi har tittat på filmer, solat på balkongen, han har bjudit på kaffe och mat. Han har tröstat mig när jag varit ledsen och skrattat med mig när jag varit glad. När jag mått dåligt har han hämtat en hink ifall jag måste kräkas och fyllt på min vattenflaska. Jag är glad att det finns så rara människor i min närhet. Speciellt så här nära då jag inte orkar åka nånstans. Vi var iofs hos en annan vän, min livvakt, som bor i stan. Det var inte alls kul att åka dit och hem men det var kul där och jag var glad att jag slapp åka själv.

Mina vaktmästare är jätte snälla och pratar med mig hela tiden. Den ena frågade om jag ville ha några fåtöljer gratis men jag vet inte. Snällt att han tänkte på mig.

Förtjänar jag verkligen så fina människor i mitt liv? Får man må så bra i andras sällskap?

Urusla jävla natt. Vaknat flera gånger i panik. Kollar på mobilen och ser att klockan är tre, fem och sex. Alla alarm gick av strax efter sex och trots kodfunktionen lyckas jag stänga av allihopa. Vaknade igen vid åtta. Helvete. Tur att bussen går om en dryg timma. Hinner åtminstone göra gröt.