Igår skrev jag med en gammal kompis igen. Vi har pratat löst om att han ska komma hit o igår skrev han att det kan gå om tre veckor. Jag vill inte förvänta mig att han kommer för det är ju annat som spelar in, bl.a pengar. Men självklart hoppas jag. Det skulle betyda mycket om han faktiskt kommer. Vi har en hel del att prata om. Många frågor utan svar. Så är det ju jätte roligt att vara i hans sällskap, jag har aldrig haft tråkigt med honom.

Snart ska jag till psykologen. Jag har massor jag vill prata om. Som fredagen för att ta ett exempel. Hoppas tiden räcker, känns som att det kommer ta en stund att prata om allt.

Fan, det va nåt mer jag vill skriva om nu men jag tappade det. Jo just det! Jag sov hela natten utan fördragna fönster! Det va asgött o vakna halv fem av hur ljust det va ute. Är iofs svintrött nu men det va ändå mysigt på nå vis.

Antingen vet jag inte hur det är att vara kär eller så är ingen tillräckligt bra för mig. Jag hittar bara fel i allt. Det börjar med att jag accepterar allt jag egentligen inte tycker om, för i början är kramar och kyssar det enda som spelar roll. Fast när det som var spännande och mysigt lagt sig, då finns ingenting där.

Vad är det för fel? Är det inte meningen att jag ska leva med någon? Jag menar inte att jag vill ha någon nu, för nu är helt fel tid, jag trivs grymt bra som fri. Men liksom, sen då? Ska jag vara singel resten av mitt liv? Är det så det ska vara? Va konstigt. Fast, jag vill ju inte ha ett svensson-liv så det kanske ska va så då. Eller?

Jag var bjuden på midsommarfest hos en kompis. Det var jätte god mat och trevligt sällskap. Bra musik spelades hela dagen. Jag blev odrägligt full. Jag skäms över hur jag betedde mig. Kunde inte sluta kladda på min söta kompis. Det verkade iofs inte göra något eftersom hon myste in sig i mig. Det var sjukt mysigt när hon satt i mitt knä och höll mig i handen. Vi smög iväg från gruppen några gånger. Satt i soffan och fnittrade, valde musik och pratade. Jag vågade knappt säga till henne att jag ville kyssa henne men hon fick det ur mig till slut och då gav hon mig en puss. Det pirrar i hela mig bara jag tänker på det. Hon är så söt!

Vi kysstes också, sen gick vi tillbaka till gruppen för att röka och då sa hon till mig att hon valt en låt till mig. Gissa vilken? "I kissed a girl and I liked it" med Katy Perry.

Jag är rädd att det kommer bli konstigt nu. Vill inte det men fan alltså.. kan inte sluta tänka på hennes hand i min och hennes mjuka läppar. Vet inte vad jag ska göra med mig!

Jag har ingen ork att gå till ama mer. Det är jätte jobbigt att ha tider att passa för stressen och ångesten blir värre. Fast det är bra att lära sig. Att sakta komma tillbaka till arbetslivet. Det fattar jag men det är inte alltid så enkelt.

Idag spontanåkte jag och en kompis till stan. Jag letade efter en bh i alla affärer. Ingen passade. Jag hade gett upp, sen tog jag en sista sväng till provrummet och fick på mig en som passade. Belönade mig med tre par trosor.

Provade en klänning idag. Jag passar inte i klänning. Ger upp den idén. Får va butch for life. Men det är skönt.

Ska försöka sova nu. Är jätte hungrig och ganska pigg så det blir nog en del avsnitt innan jag lyckas somna men jag har laddat ner en bok till mobilen så jag har nåt att pyssla med om jag inte kan sova.

Jag klarar inte av förhållanden eftersom det automatiskt ställer krav på mig. Jag klarar inte av att vara ensam för jag kräver uppmärksamhet, beröring och att känna mig behövd och älskad av någon annan. Är det normalt eller är jag den enda som är så? Många utav mina förhållanden har varit utan kärlek, jag har bara velat ha någon nära. Det har gått rätt långt nu. Så långt att jag börjat klänga på en kompis. Det är nog bara en tidsfråga innan hon kommer ledsna på mig. Det här är definitivt ett problem för mig, som min psykolog kommer vilja lyssna på. Hon gillar smaskiga vardagsgrejer. Sånt som kanske inte är helt omöjligt att lösa.

På tal om min uppmärksamhet osv.. Emellanåt när jag kramas med henne så bubblar det i magen. Det blir så ibland, men det är aldrig (?) kärlek och då undrar jag vad det är? Vad är kärlek egentligen och hur vet man att man är kär? Min CM har sagt att det är när man inte vill vara utan en person. När man plötsligt börjar tänka på den och undrar vad denne gör. Kan man vara kär i flera människor samtidigt och isåfall, hur vet man vem man vill leva med då?

Jag är inte alls intresserad av att ingå ett förhållande nu på ett bra tag, speciellt eftersom det är så mycket frågetecken. Hoppas min psykolog är beredd att ge mig en massa terapitimmar till det här.

Måste sova nu så jag kommer iväg till henne imorn. Herrå

Så, jag har en kompis som överdriver och missförstår allt. Jag gjorde en statusuppdatering om att jag är sjuk och genast får jag sms att om jag inte kommer till hennes dotters skolavslutning måste jag smsa henne om det. Jag blev helt ärligt irriterad på henne. Varför antar hon att jag inte kommer bara för det och varför tror hon att jag inte berättar om det blir ändrade planer? Tror hon så lite om mig? Att jag skulle dissa ett litet barn bara för jag är hängig och mår skit när jag hela tiden får höra att jag betyder så mycket för henne? Nej, alltså nej. Jag vet inte vad jag ska säga, mer än att jag blir trött på att hon drar egna slutsatser. Och alla dessa capslock och punkter. Tröttsamt.

Jag är förkyld, har mens, mår dåligt i största allmänhet. Inget nytt på tyska fronten.

Dags för sängen efter lite tandborstning och annat skoj. Hejpa.

Lyssnar på Marilyn Mansons "Into the fire" och röker. Det regnar. Jag funderar på alla kläder jag slösat pengar på den här månaden. Är såklart nöjd men ändå faschinerad över att jag fortfarande har pengar kvar trots allt jag handlat. Fyra linnen, en t-shirt, ett par teäningsbyxor och ett par kortbyxor (nya för idag). Är det något mer? Måste kolla på internet för jag minns inte ens längre. Jag bara köper. Köper lycka. Det är så jävla deppigt överallt. Visserligen finns det två människor som gör dagarna ljusare men det räcker inte hela vägen till lyckan.

Imorgon ska jag köpa sandaler. Var iväg och kikade lite nu på kvällen och är helt såld på ett par. De är svarta och glittriga!

Jo, jag tänkte berätta att jag hade på mig de nya kortbyxorna på eftermiddagen. Det var bland det värsta jag varit med om. Alla tittade på mina vita, håriga, ärrade, dallrande ben. Jag kände mig otroligt fet. Jag bara väntade på att få skällsord kastade i ansiktet men de bara stirrade på mig och jag skämdes. Tjockisar ska inte visa upp sitt daller. Men mina finaste vänner sa att jag var fin. J sa att han tyckte min rumpa va fin i dem. Det var redigt skönt att höra för jag kände mig som en flodhäst med en jätte stor negerrumpa. Ett tag kände jag mig (hör och häpna) till och med fin! Det gick ju såklart över, men det var en riktigt skön känsla. Det är galet sällsynt för mig att känna mig fin.

Planerar att ha kortbyxorna på mig på fredag. Känns aningen läskigt för jag ska på en skolavslutning med massa barn mellan 1an och 6an och jag kan tänka mig att de kommer titta på mina ärr och sår. Fast det får ändå vara så för det är en del av mig nu. Jag kan inte gömma mig hela livet. Dessutom är det varmt nu, sommar ju! Och jag vill försöka få färg på benen och det får jag inte i mjukisbyxor.

Jag håller på att planera ett äventyr. Det är läskigt och jobbigt men spännande. Jag ska åka bort. Inte så långt, men tillräckligt långt bort för att vara anonym. Vill iofs åka och hälsa på min gamla vän och mormor och mamma men det får vänta. Jag är inte redo att åka dit än. Jag vet inte om jag är redo att åka tåg alls egentligen. Ångest, stress, förväntan, pirr.

Nu är det dags att sova. Ska iväg till gymmet imorgon. Blir fasligt spännande, igen.

Gick hem till mim kompis vid halv sju. Kollade på Judge Judy och efter det hade vi tänkt dricka kaffe. Vi kom inte så långt. Låg på varsin del av soffan och somnade! Jag vaknade tio i elva av att han skulle ut på balkongen och röka. Jag följde med ut. Gäspade mer än jag rökte. Sen gick jag hem. Som tur är har jag inget möte att passa imorgon.

Var iväg och köpte en t-shirt jag spanat in på nätet förra veckan. Jag borde inte slösa mina pengar som jag gör men det känns så underbart att äntligen ha lite mer pengar att röra mig med än jag hade förut. Fast jag måste ta tag i det där med csn. Dags att börja betala på skulden. Tråkigt! :-(