Igår var hemstöd här och gjorde ett veckoschema med mig. Tre måltider är planerade varje dag och alla möten uppskrivna. Det känns jätte jobbigt. Schemat blev nästan helt nerklottrat på en timma. Jag ska göra allt som står och det ska vara naturligt. Alla människor har scheman även om de är i huvudet, med saker man ska hinna med under en dag. Jag har svårt för det. Det står där, alltså är det ett måste. Jag vill undvika det. Men nu sitter schemat uppe i ögonhöjd och jag ska försöka följa det.