Idag handlade jag massvis med mat på Maxi. Tog med allt förutom frukten till min lägenhet så nu går det att va hemma igen, utan att svälta. Känner inte att jag är redo än, men nu måste jag försöka, annars får jag kasta ännu mer mat.
Jag har funderingar på att gå dit imorn. Chilla. Dricka en kopp te o läsa en tidning. Sånt kan ju va rätt najs ibland. Hoppas jag vågar bara.

På em fick en vän en kris o mådde väldigt dåligt, så hon ringde mig o ville jag skulle komma över. Jag fick henne på bättre humör o det kändes skönt, avskyr att se henne må dåligt. Hon är min lilla ängel.

Nu ska jag kolla på South park. Tjing.

I början blev jag gladare av mina kapslar fulla med glädje. Efter en, två månader avtog effekten o jag blev ledsen igen. Höjde dosen. Tar två kapslar om dagen nu. 300mg glädje. Känner mig grymt ledsen, ensam o oförstådd. Jag ska snart tillbaka till läkaren. Ska försöka få fram det här. Att jag mår skit igen.

Kanske är jag kroniskt deprimerad o immun mot antidepp. Haha, nej jag bara skoja. Det funkar inte så.

Vill bara vara lycklig, är det för mycket begärt?!

Jag har blivit fet. Så fet att jag ryckt ur batteriet ur vågen. Skäms över hur groteskt stor jag blivit att jag inte ser nåt positivt med min kropp o helst undviker speglar. Har börjat rycka ögonbrynen igen, snart har jag inga kvar. Har även slitit bort så många ögonfransar att det börjar bli kala fläckar. Jag kan inte sluta. Ser jag ett hårstrå som ligger fel, då måste jag ta bort det o då hittar jag nästa o nästa...

Jag är arg. På mig. Imorn ska jag o polarn ut på en lång promenad. Hoppas solen skiner så vi kan sitta o njuta av sjön en stund. Det är ju mysigt. I naturen. I lugnet.

Ska ringa vårdcentralen o be att få en tid till en dietist för jag vet inte hur jag tar mig ur den här gropen av hat o mat.

Det känns som att något fattas nu när mamma inte är här längre. Jag fick några bra dagar iallafall, o hon lovade att komma ner snart igen.

Jag längtar till jag blivit tillräckligt modig för att åka tåg. Då ska jag hälsa på mamma o mormor.

Idag ska jag iväg o va social. Bara en timma, men det räcker för mig. Igår följde jag med i minibussen när de åkte till simsjön så jag har varit lite social denna vecka.

Mamma är här! Idag spenderade hon tid med bara mig. Vi åkte till Hjo o gick i hamnen o fikade på ett modernt inrett fik. Superduper mysigt. Jag har verkligen saknat mamma.
Hon ville hjälpa mig med lägenheten så vi åkte o kastade skräp o köpte lite nya lakan o en tvättkorg o lite annat mysigt.
Så fort hon åker kommer jag gråta floder. Jag saknar henne redan o tycker tiden med henne är alldeles för kort.

Har inte tid att blogga, vill hjälpa mamma med maten!

Plockade lite bland mina saker. Har väldigt mycket jag inte vill ha. Mamma kommer imorn så jag skulle kunna fråga henne om hon har tid nån dag snart att åka o lämna sakerna på Röda korset. Fast vi får se.

Va ute med M på promenad på em. Det va helt sjukt skönt att va ute i friska luften!

Nu ska jag diska o göra fint i köket.

Har lagt mig i sängen för nu orkar jag inte kämpa för att orka mer. Har ont i huvudet o ögonen. Muntorr fast jag hela tiden ser till att dricka vatten. Svimfärdig, trött o hungrig hela tiden. Beror nåt av detta på borrelian eller är det en biverkning på ökningen av venlafaxin? Hur som helst så orkar jag inte mer nu. Vill bara sova sova sova.

Jag försökte sova utan insomningstabletten inatt. Big mistake. För det första fick jag tvinga ner mig i sängen klockan tolv, fast jag inte va alls trött. R låg o snarkade. Folk lät utanför. Men jag lyckades somna! Tills klockan blev halv tre. Då vaknade jag av att det va en cirkus utanför. Folk gapade, sjöng, spelade musik med massa bas o han med motorcykeln gasade på o körde gata upp, gata ner. Respektera andra finns inte här.

Jag gick upp. Satte mig hos katten o klappade honom på magen tills han tröttnade o började bita i mitt pekfinger. Rätt sött ändå. Han biter o slickar.

Annars har dagen varit utmattande. Tjafs med R för jag lägger mig i hur han gör med katten. Älskade M köpte fyra jätte mysiga kaffekoppar till mig för hon ville muntra upp mig nu när hon vet jag har det jobbigt. Jag blev jätte glad!

Träffade min psykolog för att prata om hur det går att träna på att va ensam hemma. Det va rätt jobbigt när hon pressade mig att säga hur jag upplever händelser o va jag tänker o så. Fast jag tycker det är bra. Jag lär känna mig själv på nåt vis.