Jag längtar hem. Ingenting känns kul här längre. Jag vågar inte gå på stan överhuvudtaget. Jag går utanför porten för att röka. Det suger verkligen.

Jag saknar mina rutiner. Saknar min psykolog och allt annat jag känner till som liksom blivit min trygghet. Här är bara misär.