Eftersom jag tycker så mycket om Thias så ska jag överraska honom med en grej. Hoppas verkligen han blir glad! Åh jag önskar jag kunde va där o se hans reaktion.

Snart är han här, bara tolv dagar kvar tills jag får krama om honom igen. Jag längtar efter att få hålla hans hand. Ser verkligen fram emot detta, det är helt sjukt. Jag tänker bara på att han kommer hit o hämtar mig. Han är ljuset i mitt mörker, det är han verkligen. Med honom lever jag. Därför saknar jag honom o längtar så otroligt efter honom.

Thias, du är min prins <3 Tack för att du finns för mig.

Kollar på sexrehab med dr drew o kanner mig...ledsen, tom o liten. Jag har också varit rädd o skämts o undrat vad det är för fel på mig. Det undrar jag fortfarande. Jag undrar varför jag inte bara kan släppa det som va o gå vidare. Uppenbarligen vill jag inte prata med psykologen o då finns det inget annat än glömma kvar. Glömma o förlåta. Men jag kan inte. För allt var mitt fel. Eller?

Jag är en fruktansvärt dålig människa. Jag förtjänar inte ett enda fint ord, speciellt inte av honom. Han förtjänar nån så mycket bättre än mig. Varför förstår han inte hur genomrutten jag är?

Jag vill inte leva. Jag vill knarka så jag blir tunn som luft, sen kan jag dö. Jag hatar hatar hatar att vara fet, ful o fruktansvärt kass. Det bara går inte att gå ner ett kilogram utan att gå upp två igen. En slav för maten. För att döva döva döva all ångest, all jävla smärta inom mig. Jag orkar inte. Jag hatar att jag är beroende av socker o andra tillfälliga kickar. Ingenting funkar, jag blir bara fulare, fetare o ännu mer värdelös.

Jag vill inte vill inte leva i min värld längre. Det är kallt, ensamt o mörkt. Det enda ljuset som finns, det är de små ljusstrålarna som kommer från honom, o några få i min närhet. Men mest från honom. Kanske för att han orkar stå ut med mig, även när jag är hemsk o värdelös.

Jag orkar inte..

Det pirrar inte, o jag har alltid tänkt att det är så man känner om man är kär. Nu blir jag bara varm i magen när jag tänker på Thias o när jag pratar med honom. Han gör mig så himla lycklig. Ändå vågar jag inte tro att det är sant. Att han bryr sig om mig så mycket som han säger. Vi har varit tillsammans o bott ihop o så förut o jag tänker tillbaka på den tiden mycket. Vi hade så kul ihop. Jag vet inte vad jag vill, var jag står, men ändå känns det som att det är mycket mer än vänskap jag känner för honom.

Allt rasar. Jag orkar inte med mig själv. Å ena sidan vill jag döva med tabletter fast å andra sidan vill jag plågas. Lära mig vara sån här. Låta det vara så o tycka det är okej. Alla mår dåligt ibland. Det är naturligt.
Det kryper i skinnet. Jag vill slita bort det som gör ont. Jag vill skrika ur mig ångesten. Fast det går inte. Känner mig bara larvig om jag ska stå o skrika i min lägenhet. Vet inte vad jag ska göra helt ärligt.

Är ganska nöjd. Kunde ha varit jämnare men jag lär mig fortfarande.

Gick upp vid tio, klädde på mig o drog till affären helt själv. Det gick bra, blev bara lite ångest halvvägs dit. Kändes som alla blängde på mig men lyckades slå bort den tanken genom att fokusera på musiken som spelades i lurarna. Ringde o väckte Ricky. Gick hem till honom o kokade kaffe. Nu spelar han wow o jag knyter ett armband till mig. Det blir rött med vit text. Mitt namn i runskrift. Rätt coolt tycker jag själv.

Saknar Thias jätte mycket o längtar tills vi ses igen. Han bjöd med mig till en vinterspelning. Tror det kommer bli kul. Va länge sen jag såg band spela. Blir nog jobbigt med allt folk men det är en bra övning. En till grej att bocka av sen av saker jag klarat av. För jag tror inte jag inte kommer klara av det. Måste fixa batterier till kameran så jag kan fota Pitbullfarm.