Jag drömde mardrömmar inatt. Om att åka tåg. Efter det har allt spårat ur. Hela dagen har jag tänkt jobbiga tankar. Motvilligt såklart. Jag får inte undan dem. Det går inte längre. Jag måste berätta. För nån. För min psykolog kanske. Hon kanske kan få bort dem. Rädda mig från mig själv. Jag orkar inte mer. Orkar inte bära på alla hemligheter längre. De gör för ont.