Helgen har varit bra och dålig. Bra för att jag inte varit själv och dålig för att jag vill skada mig. Rispade ena låret innan jag bestämde mig för att gå till en kompis för att skingra tankarna. Har mest levt på kaffe under helgen vilket gav ett grymt bra resultat på vågen som jag tyvärr kommer att lägga på mig igen då svält oftast leder till viktuppgång. Fått en del insomningstabletter som hjälpt mig att sova och vara relativt lugn men tyvärr fick jag minnesluckor. Hatar när det blir så. Kan heller inte med att säga det till folk eftersom jag är rädd för vad de dka tycka. Låtsas bara att jag glömt bort fast jag egentligen inte minns.

Är inte speciellt nöjd över livet nu. Alltså, träning och mat går rätt bra och jag jobbar ju lite men resten av tiden bara är jag. Väntar. På att det ska bli bättre. Att det onda ska försvinna.

Imorgon ska jag på samtal. Prata om ett jobbigt år jag försöker glömma men som gör sig påmint i tid och otid. Jag har så mycket jag vill prata ut om men orden fastnar i halsen. De vill inte ut. För mycket skam. Men någonting måste ut. Jag måste börja någonstans.

Har fått tre fina nya vänner här som bryr sig om mig. Tjejen sa att jag får komma över precis när jag vill. Hon är fin. Jag ska banne mig görat. Måste satsa på ett normalt liv. Ett där jag är social.

Innan jag gick smorde hon in mina ben som är fulla med fula ärr. Jag fick behålla krämen. Den ska tydligen få ärren att blekna. Jag hoppas. Vill kunna ha kortbyxor på mig nu när värmen kommer.

Jag har massor mer att berätta men just nu orkar jag inte. Återkommer.