Imorgon åker jag hem igen. Låter säkert jätte drygt men jag längtar verkligen. Få vara bland mina saker och städa och greja och bry mig. Det är rätt kul att städa sitt eget hem ändå. Jag har inte riktigt uppskattat det förut men nu gör jag det. När jag ser hur fint mamma har det hemma så vill jag också ha det så. Många andra i min umgängeskrets bryr sig inte och låter allt förfalla. Jag vill inte bli sån. En person som har total oreda hemma så att besökare vantrivs.

Jag längtar efter samtalet med dietisten och att få handla och laga mat med mitt boendestöd och att försöka få ordning på kroppen. Det är inte roligt att trampa på samma ställe hela tiden så därför ser jag fram emot denna förändring.

Önskar att min karl kunde hitta glöden att fightas med sina problem. Han behöver verkligen det. Jag ser, känner, hur han lider. Jag avskyr det. Vet att jag inte kan få honom att kämpa och det stör mig. Fast, det viktigaste är att jag fokuserar på mig. Önskar att han kunde känna samma sak. Vårt förhållande skulle bli bättre då för nu är det inte bra. Jag är olycklig. Det sa jag till honom.

I fredags var vi ute och drack alkohol. Sämsta kvällen ever. Han fick snefylla. Var jätte tjafsig mot två grabbar. Knuffade en av dem in i en barstol. Det höll på att bli bråk på riktigt. Jag grinade. Markus tröstade. Sen pratade markus med karln om att vi måste ta ett break från alkoholen och utgång. Det låter ju bra men jag tror ändå inte att det kommer bli så. Inte för att jag vill dricka. Verkligen inte. Var inte taggad i fredags men kände mig tvungen för de ville dricka. Nej, den här helgen gör jag inte om.

Nu är jag hungrig som en varg. Måste äta och ta piller.