Psykologen blev överlycklig över att jag bor i min lägenhet igen o att jag dessutom gör det själv. Min soc tant blev också glad över att höra det iofs. Så nu är det dags för nya exponeringar o eftersom jag fortf vägrar buss så ska jag gå till affären själv. Hon följde mig halvvägs. Det värsta var att gå till o från affären, väl där är det lugnt, eftersom jag vet var allt finns o jag känner till all personal. Hade tur som handlade när det var i princip folktomt. En före i kön. Hehe. Inte mycket till exponering kanske, men vägen dit alltså... jag har en lång väg att gå känns det som. Jag vågar inte gå ut själv. Utan att nån vet. För kanske händer det nåt. Det är knäppt, för jag är rädd för att bli rånad, mördad, hånad eller våldtagen... men jag har ändå dödslängtan. Jag förstår inte.

Förresten hatar jag allt med mig. Hela min personlighet är dum. Jag är rädd för att misslyckas, för att vara en börda o för att folk ska se mig. Jag är rädd för skrik o bråk, för att konfrontera eller att bli konfronterad. Jag är rädd för att älska, för det kanske inte är besvarat o jag vill inte bli besviken.

Jag tycker om A väldigt mycket. Men det pratar jag inte med henne om. Hon kanske försvinner då. Eller blir annorlunda mot mig. Det vill jag inte. Jag vill ha det som det är.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är bara kaos. Allting är så himla fel, jag vet inte hur jag ska orka med livet. För att överhuvudtaget orka andas (jag lovar, det är så illa nu) gör jag massa dumheter. Inte törs jag tala om det för någon heller. Det blev så himla dumt allting i ...

Sitter på balkongen med en cigg och en kopp te. Solen skiner och gör höstmorgonen lite varmare. Trivs rätt bra i nuet. Så fort jag går in igen är det dags att rensa på bordet för om en timme kommer bs och utvärderar schemat. ...

Nu är det höst och jag stickar på. Nu är det ett sött hålmönster som gäller. Övar på sånt jag inte är speciellt bra på. Har lite idéer för att kanske göra ett helt eget mönster till sockor och vantar. Vore himla roligt att utveckla det enda jag är fa...

Vilken oreda det är i huvudet. Jag grubblar på allt nu. Ofta tänker jag på tösen som det aldrig kommer hända nåt mer med men som jag ändå inte kan släppa helt och gå vidare. Fan. Vi ses ofta vilket emellanåt gör mig galen. Jag vill krama om henne, hå...

Ska jag skriva om mat, motion och hälsa i allmänhet. Ska jag berätta om mina tankar om Bubbelflickan. Ska jag prata om missbruk. Eller ska jag helt enkelt bara vara tyst? ...