Jaha, då var det dags igen. Hoppas denna natt inte störs av drömmar. Bara om de handlar om kärlek o rosa fluff. Sånt är mysigt.

Idag träffade jag A för att prata om det som gjorde ont. Nu känns det inte längre för det finns annat som gör mer ont. Det gör ont att det känns som att varken mamma eller pappa bryr sig, för det viktigaste man ska ge sina barn är tid. Har man inte tid att prata med eller smsa sina barn mer än nån gång i halvåret, då kanske man borde fundera på om det var klokt att skaffa barn. Kanske kan man som förälder ändra på sig, men efter 25 år betvivlar jag det. Jag känner mig sviken o ensam o jag blir arg när jag blir ifrågasatt varför jag är sån här mot min pappa. Varför ska jag, barnet, behöva försvara varför jag inte vill prata med min pappa? Är det inte skäl nog? För väljer man att inte prata med en förälder så finns det en anledning. Barn som vuxit upp med en närvarande förälder som visat kärlek o respekt klipper inte kontakten. Jag vill inte försvara mig, för alla har en egen åsikt o syn på saker o ting. Det som är okej för mig är kanske inte okej för andra o vise versa.

Träffade H o T senare. Vi pratade o gick en promenad. Det var härligt med solen som sken. Riktigt varmt idag.

Glömde nästan bort att R började prata med mig när jag gick ut för att vänta på A. Han pratade massor om sig själv. Jag fascineras över hur öppen han är. Det är mysigt tycker jag. Jag vill bara krama om honom o be honom komma över på en kopp te. Men sånt gör inte jag för jag vill inte att han ska tycka att jag är dum i huvudet så jag lyssnar mest på när han pratar o ler mycket. Jag önskade honom en trevlig helg med mycket vila o han blev jätte glad. Så söt kille.

Sova lite kanske..