Det gör så ont, livet.

Idag gick jag sönder lite inför min bs. Usch va pinsamt det blev. Tårarna rann o han bara vred på sig. Frågade vad jag tänkte på. Jag var glad o ledsen. Ledsen för att allt är jobbigt nu o jag inte vill leva mer, glad för att de försöker hjälpa mig så jag ska få en till kontakt som ska hjälpa mig.

Jag var med på uv idag o det va kul att tjejen jag gillar var där. Hon log mot mig när jag kom dit. Hon pratade öppet o ärligt om sig. Hon är härlig.

Det kryper i skinnet på mig. Det gör ont. Jag måste påminna mig om att andas för jag stänger av ibland. Kliar sönder min arm. Inte bra.. Bättre än att skrika o banka i väggar. Riva är tyst.

Tog en cider. Alkoholen slår så fort i min tablettfyllda kropp. Jag tål inget längre. Gör inget. Har inte alkohol för en vanlig fylla. Tabletter är bra. Kanske kan jag sova utan imovanen? Vore trevligt. Men jag tar nog dem ändå. För att va på den säkra sidan.

Jag behöver sällskap, nån som förstår. Nån som lyssnar på kvällarna när det blir dumt. Ingen att hänga sig på, men en vän. Nån som förstår hur jobbigt det är ibland. Vill inte prata med mina vanliga vänner för det känns som att det inte förstår o inte orkar lyssna på mig heller. Jag klandrar dem inte! Har en tendens att vara tjatig.