Nu när jag är så trasig och inte kan ha relationer öht (orkar inte ta hand om mina vänner ens) sugs alla tätt intill mig som om jag vore en gigantisk magnet. Jag pratade med en kompis om det och han kramade om mig o pussade mig i huvudet. Jag blir obekväm. Vad fan händer?

Två killar trånar efter mig och jag vill kyssa en tjej som vill kyssa mig men inte gör det. Två män som jobbar här vill "ta en öl" (läs ligga) med mig. Ja, vad har vi mer? Folk är galet sociala med mig i största allmänhet och det känns konstigt. Jag har aldrig varit i centrum. Jag har aldrig blivit sedd förut. Jag har alltid varit kvart i två ragget. Vad hände? Min läkare sa att jag är charmig och lätt att prata med. Är det så? Är det det som gör att folk dras till mig?

Jag förstår inte hur andra orkar med uppmärksamhet för jag är helt slut. Vet inte vem jag ska bry mig om eller hur man säger nej vänligt men bestämt.

Vet inte vad jag ska göra med mig själv. Kan inte sluta tänka på den fina tjejen men hon vill inte göra nåt nu o jag vill inte ha nåt förhållande, jag vill bara mysa. Så jag gosar ner mig i min kompis famn o låtsas att det är hon. Fuck va sunkigt liv jag har.

Men, jag har fått mer piller! Ska mysa in i dimman imorgon (orkade inte hämta pillren idag) o hoppas att tankarna försvinner.

Känns segt att posta det här inlägget eftersom det låter för otroligt för att vara sant men det kanske är kul att bläddra i bloggen om några år o då kanske jag kan skratta åt den här sjuka perioden.

Ps: Jävla tjat, men liksom, ingen i min familj skulle acceptera att jag har en flickvän. Hur skulle det funka då? Är det sånt som gör mig rädd att ens tänka tanken? Skulle aldrig kunna säga nåt till min familj, precis samma gäller drogerna. Sånt håller man ju inte på med. Aja baja. Bah, tänker för mycket.