Så fort jag såg att hon stod där utanför blev jag generad. Hur ska detta gå? Kunde inte se henne i ögonen utan att minnas fredagen och hennes mjuka läppar. Vi pratade som vanligt men allt var förändrat. Hon frågade om vi inte kunde glömma fredagen och köra på som vanligt. Jag höll med utåt men inuti rev det. Det gjorde ont att hon vill låtsas som ingenting. Efter en stund kunde jag inte hålla mig längre. Jag var tvungen att säga nåt men vågade inte. Skickade ett sms till henne. Vi gick o pratade ostört om det o sen kändes allt mycket bättre. Fast jag är fortfarande rädd att hon ska bli konstig eller ännu värre, försvinna från mig. Kan omöjligt glömma fredagen. Så fort jag ser henne minns jag. När hon tittar på mig o ler så pirrar det i magen. Nej, jag vill inte alls glömma den dagen. Aldrig någonsin.

Igår skrev jag med en gammal kompis igen. Vi har pratat löst om att han ska komma hit o igår skrev han att det kan gå om tre veckor. Jag vill inte förvänta mig att han kommer för det är ju annat som spelar in, bl.a pengar. Men självklart hoppas jag. Det skulle betyda mycket om han faktiskt kommer. Vi har en hel del att prata om. Många frågor utan svar. Så är det ju jätte roligt att vara i hans sällskap, jag har aldrig haft tråkigt med honom.

Snart ska jag till psykologen. Jag har massor jag vill prata om. Som fredagen för att ta ett exempel. Hoppas tiden räcker, känns som att det kommer ta en stund att prata om allt.

Fan, det va nåt mer jag vill skriva om nu men jag tappade det. Jo just det! Jag sov hela natten utan fördragna fönster! Det va asgött o vakna halv fem av hur ljust det va ute. Är iofs svintrött nu men det va ändå mysigt på nå vis.