Jag önskar jag kunde ha sovit bort den här dagen....

Först och främst ville inte min kropp stiga upp imorse. Det berodde alldeles säkert på att Mirtazapinen aldrig kickade in igår kväll.

Jag åt frukost, massa kakor o drack några koppar kaffe. Så ringde telefonen. Ett nummer jag inte känner igen. Svarar... Det är en vikarie som undrar om det är okej att jag träffar henne idag. Fan fan fan, jag som behövde min ordinarie hemstödjare idag, men okej bara för att jag vet att jag måste bryta isoleringen så går jag med på att ses.
Hon pratar massor i bilen o jag försöker verkligen va social jag också. Skrattar o pratar. Försöker vara "normal". När vi kommer fram till socialpsykiatrin möts jag upp av ingen mindre än min hemstödjare!!!! Wtf?! Hon pratar men jag minns inte om vad. Jag blev så chockad, jag trodde hon var sjuk. Jag har aldrig fått vikarie om de varit på plats. Jag blev så ledsen. Tycker hon inte om mig? Nej det gör hon säkert inte. Hon ser mig bara som ett jobb. Nåt man kan byta mellan kollegor. Ja men va bra, om det ska va på det viset kan ni lika bra skriva ut mig därifrån. Jävla svek. Det är just sånt här jag inte klarar av.

Satt hos min bästa vän o grät tills ögonen var svullna. Jag satte mig i badrummet o dunkade nävarna i huvudet o hyperventilerade. Panik. Ångest.

Jag håller på att bli galen. Jag orkar inte mer. Jag vill inte leva mer. Jag vill inte. Jag vill inte.

Jag smsade mamma imorse. Jag frågade henne hur det går för henne att hitta en bra lägenhet o om hon hört nåt från jobben hon sökt. Jag frågade för att jag verkligen bryr mig, för att jag vill veta hur det går för mamma. Jag vill ta del av hennes liv. Fick ett sms av henne för nån timma sen. Jag blev så ledsen så jag började gråta igen. Hon svarade på det jag frågat o sen skrev hon "hoppas det är bra med dig, hjärtat". Hon har knappt alls frågat nåt om vad jag gör om dagarna, vilka mediciner jag tar, hur det går med psyk o socialpsykiatrin o om jag blivit av med några problem... Jag tror inte att hon är intresserad. Jag tror verkligen inte det. Hon bryr sig inte. Jag kunde lika bra vara död.

Varken mamma eller pappa finns där känslomässigt. Ingen verkar förstå att det var kärlek jag behövde. Jag struntar i alla pengar i världen, bara mina föräldrar sett o bekräftat mig när jag var barn. Eller nu. Nu passar också bra. Visa att ni bryr er. Eller, ja... Pappa kan ju dra nånstans för han vill tydligen inte ha mig eftersom jag inte blev som han hade velat... Men mamma!! Mamma kom o ge mig kärlek. Visa att du bryr dig.  Snälla?!

De skulle inte ens märka om jag dog.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är bara kaos. Allting är så himla fel, jag vet inte hur jag ska orka med livet. För att överhuvudtaget orka andas (jag lovar, det är så illa nu) gör jag massa dumheter. Inte törs jag tala om det för någon heller. Det blev så himla dumt allting i ...

Sitter på balkongen med en cigg och en kopp te. Solen skiner och gör höstmorgonen lite varmare. Trivs rätt bra i nuet. Så fort jag går in igen är det dags att rensa på bordet för om en timme kommer bs och utvärderar schemat. ...

Nu är det höst och jag stickar på. Nu är det ett sött hålmönster som gäller. Övar på sånt jag inte är speciellt bra på. Har lite idéer för att kanske göra ett helt eget mönster till sockor och vantar. Vore himla roligt att utveckla det enda jag är fa...

Vilken oreda det är i huvudet. Jag grubblar på allt nu. Ofta tänker jag på tösen som det aldrig kommer hända nåt mer med men som jag ändå inte kan släppa helt och gå vidare. Fan. Vi ses ofta vilket emellanåt gör mig galen. Jag vill krama om henne, hå...

Ska jag skriva om mat, motion och hälsa i allmänhet. Ska jag berätta om mina tankar om Bubbelflickan. Ska jag prata om missbruk. Eller ska jag helt enkelt bara vara tyst? ...