Dålig dag. Jag ville inte upp ur sängen imorse, så illa var det. Ändå släpade jag mig därifrån. Satt vid datorn lite. Såg lite bös på golvet så jag var tvungen att dammsuga. Mitt i dammsugandet kom jag på att jag skulle vika in tvätten o när jag höll på med det kom jag på att jag ska byta sängkläder o då såg jag att nattuksbordet var dammigt så jag var ju tvnungen att torka av det. Vek in tvätten. Bäddade noga. Fluffade kuddarna. Slätade ut lakanet med handen. Blev arg på dammet så jag dammsög mer. Torkade bordet. Diskade. Kollade på Solsidan o åt lite blåbärsyoghurt. Drack te.

Diskade. Fixade skurvatten. Citronsåpa o lite yes i. Moppade golven. Hällde ut skurvattnet. Polerade kranen i badrummet. Plockade ur töjningarna o ställde mig i duschen.

Spelade musik högt högt högt. Jag var arg o stressad. Skulle jag försöka handla innan jag möter psykologen?

Jag hinner inte! Jag törs inte! Jag orkar inte bry mig, jag kan lika bra leva så här. Arg arg arg.

Drog på mig strumpbyxor o en stor stickad tröja. Speglade mig. NEJ!! Jag går inte ut så! Jävla fetto!! Av med kläderna. Svälja tårarna. På med största luvtröjan o ett par mjukisar. Speglade mig. Konstaterade att jag var lika fet som innan, men med mjukisar känns det inte så.

Letade fram lite pengar. "Jag ska köpa banan!" tänkte jag. Gott med banan!

Usch va mycket folk det var ute!! Alla tittar på mig!! Jag skyndade mig till affären. "Jag kommer inte hinna!!" tänkte jag när jag såg den långa kön. Kastade ner några äpplen i en påse o hämtade en Pepsi Max o ställde mig i kön.

När jag kom ut ur affären klev min psykolog ur bussen. Jag skämdes lite (mycket) för att jag valt att handla istället för att vänta vid hållplatsen som jag lovat. Men handla är också svårt så för min del kvittar det egentligen.

Vi pratade mycket om nästa veckas möte o sånt. Jag var ledsen. Sa att jag mår sämre nu, att jag inte ens vill kliva ur sängen på mornarna o att jag aldrig är trött på kvällen men vill sova hela dagen o att ingenting passar. Jag har ingen lust. Jag vill inte leva. Hon lyssnade inte. Hon läste inte mellan raderna. Hon pratade bara om annat som jag inte alls tyckte passade in på mig just nu. Hon är svår min psykolog. Vi förstår aldrig varann.

Det gör så ont i mig. Jag vill göra nåt. Lätta på trycket. Finns ingen som lyssnar, ingen jag vill prata med heller. Vad finns då kvar? Snart kan jag ta nattpillren. Kanske jag får sova bort den värsta ångesten..

 

tthalija.bloggplatsen.sea

27 september 2012 22:37

Vem säger du är ful? sätt upp en bild så man får se då :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är bara kaos. Allting är så himla fel, jag vet inte hur jag ska orka med livet. För att överhuvudtaget orka andas (jag lovar, det är så illa nu) gör jag massa dumheter. Inte törs jag tala om det för någon heller. Det blev så himla dumt allting i ...

Sitter på balkongen med en cigg och en kopp te. Solen skiner och gör höstmorgonen lite varmare. Trivs rätt bra i nuet. Så fort jag går in igen är det dags att rensa på bordet för om en timme kommer bs och utvärderar schemat. ...

Nu är det höst och jag stickar på. Nu är det ett sött hålmönster som gäller. Övar på sånt jag inte är speciellt bra på. Har lite idéer för att kanske göra ett helt eget mönster till sockor och vantar. Vore himla roligt att utveckla det enda jag är fa...

Vilken oreda det är i huvudet. Jag grubblar på allt nu. Ofta tänker jag på tösen som det aldrig kommer hända nåt mer med men som jag ändå inte kan släppa helt och gå vidare. Fan. Vi ses ofta vilket emellanåt gör mig galen. Jag vill krama om henne, hå...

Ska jag skriva om mat, motion och hälsa i allmänhet. Ska jag berätta om mina tankar om Bubbelflickan. Ska jag prata om missbruk. Eller ska jag helt enkelt bara vara tyst? ...