Han tog hit sin tant idag. Vet inte om han visade upp henne för oss eller oss för henne. Hela dagen förstörd.

Börjar med hans fåniga hej-på-dig-jag-hör-aldrig-av-mig-men-låtsas-att-jag-bryr-mig-om-dig röst. Följt av den obligatoriska kramen. Sen hälsar jag på hans tant. Sen sätter jag mig i soffan och pillar på mobilen och hoppas att jag inte syns.

Kändes som en teater idag, som alla andra gånger då jag måste träffa honom. Man måste låtsas att man har en relation, att den dessutom är bra, att allt är skojigt och att man har saknat varandra. Jag ville inte vara med på det. Jag undvek ögonkontakt så mycket jag bara kunde. Jag blev den arga tonåring jag en gång varit. Han sa ingenting positivt under hela mötet. Allt var ytligt och jag vantrivdes. Han konstaterade att jag färgat håret, men sa varken att det va fint eller fult. Han frågade om jag har nya glasögon om de glasögon jag haft så många år att de är nötta.

Jag blir trött. Han försöker inte ens. Han bara låtsas att allt är bra. Fast det är allt annat än bra. Jag vill ställa mig upp och skrika att nu får det va bra! Nu slutar vi med detta skådespel. Jag vill inte låtsas mer. Du frågar aldrig hur jag mår, du hör aldrig av dig till mig, din enda dotter. Du låtsas att jag inte har några problem, du pratar om socialpsykiatrin som att det är min arbetsplats fast det är de som jobbar med mig.

Du är en dålig pappa men vägrar se det. Du ser inte hur vi barn vantrivs i ditt sällskap. Jag har sagt det förut, att jag inte vill ha kontakt med dig och har till och med ignorerat dig i år men ändå vågar du inte fråga vad som är fel. Varför jag avskyr dig. Vad är du rädd för? Att förlora en dotter du inte ens bryr dig om? Du är konstig. Helt slut i huvudet.

Du har i alla tider gnällt om hur fattig du är, att du inte ens kan avvara en tjuga utan att grina. Nu helt plötsligt med din nya tant ska du köpa allt. Allt som hon tycker ni ska ha. Men du kunde inte ge mig pengar till tamponger eller mat. Känns jätte normalt. Jag är så jävla klar med dig. Önskar bara att jag kunde våga stå upp för mig och be dig dra åt helvete en sista gång. Denna gång för evigt. För jag behöver inte dig. Jag har klarat mig förbannat bra utan en pappa i alla år.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är bara kaos. Allting är så himla fel, jag vet inte hur jag ska orka med livet. För att överhuvudtaget orka andas (jag lovar, det är så illa nu) gör jag massa dumheter. Inte törs jag tala om det för någon heller. Det blev så himla dumt allting i ...

Sitter på balkongen med en cigg och en kopp te. Solen skiner och gör höstmorgonen lite varmare. Trivs rätt bra i nuet. Så fort jag går in igen är det dags att rensa på bordet för om en timme kommer bs och utvärderar schemat. ...

Nu är det höst och jag stickar på. Nu är det ett sött hålmönster som gäller. Övar på sånt jag inte är speciellt bra på. Har lite idéer för att kanske göra ett helt eget mönster till sockor och vantar. Vore himla roligt att utveckla det enda jag är fa...

Vilken oreda det är i huvudet. Jag grubblar på allt nu. Ofta tänker jag på tösen som det aldrig kommer hända nåt mer med men som jag ändå inte kan släppa helt och gå vidare. Fan. Vi ses ofta vilket emellanåt gör mig galen. Jag vill krama om henne, hå...

Ska jag skriva om mat, motion och hälsa i allmänhet. Ska jag berätta om mina tankar om Bubbelflickan. Ska jag prata om missbruk. Eller ska jag helt enkelt bara vara tyst? ...