Jag kunde bara sova tre timmar. Gick och köpte cigg. Nu gröt. Sen bajsanus. Kukskit va dåligt jag mår.

Värmde soppa. Åt lite, gick ut o rökte. Åt lite till. Grät. Hällde ut soppan i vasken. Hungrig utan matlust. Kul. Skojigt. Roligt. Helt jävla värdelöst.

Försov mig en timma. Stressade med frukost och dusch. Bussen var försenad. Fick ta en annan som åker en annan väg. Det var väl där allt gick snett för när jag kom till psykologen spydde jag ur mig saker jag aldrig velat prata om. Visst har jag pratat om det med vänner på fyllan och vi skojar om det ibland men det är inte sånt min psykolog ska veta. Hon glömmer aldrig ord som kommit ur min mun. Jag skämdes, blev illröd i ansiktet. En tår rullade ner för min kind. Jag ville springa därifrån och aldrig mer komma tillbaka. Hon vill självklart prata mer om detta. Dumma mig. Jag kan då aldrig va tyst.

Helgen har varit bra och dålig. Bra för att jag inte varit själv och dålig för att jag vill skada mig. Rispade ena låret innan jag bestämde mig för att gå till en kompis för att skingra tankarna. Har mest levt på kaffe under helgen vilket gav ett grymt bra resultat på vågen som jag tyvärr kommer att lägga på mig igen då svält oftast leder till viktuppgång. Fått en del insomningstabletter som hjälpt mig att sova och vara relativt lugn men tyvärr fick jag minnesluckor. Hatar när det blir så. Kan heller inte med att säga det till folk eftersom jag är rädd för vad de dka tycka. Låtsas bara att jag glömt bort fast jag egentligen inte minns.

Är inte speciellt nöjd över livet nu. Alltså, träning och mat går rätt bra och jag jobbar ju lite men resten av tiden bara är jag. Väntar. På att det ska bli bättre. Att det onda ska försvinna.

Imorgon ska jag på samtal. Prata om ett jobbigt år jag försöker glömma men som gör sig påmint i tid och otid. Jag har så mycket jag vill prata ut om men orden fastnar i halsen. De vill inte ut. För mycket skam. Men någonting måste ut. Jag måste börja någonstans.

Har fått tre fina nya vänner här som bryr sig om mig. Tjejen sa att jag får komma över precis när jag vill. Hon är fin. Jag ska banne mig görat. Måste satsa på ett normalt liv. Ett där jag är social.

Innan jag gick smorde hon in mina ben som är fulla med fula ärr. Jag fick behålla krämen. Den ska tydligen få ärren att blekna. Jag hoppas. Vill kunna ha kortbyxor på mig nu när värmen kommer.

Jag har massor mer att berätta men just nu orkar jag inte. Återkommer.

Jag gick och handlade när jag var hungrig. Så jävla dumt. Jag plockade iordning en sallad från salladsbaren sen hämtade jag ett paket kakor, en burk läsk och två påsar godis. Har mölat i mig allt. Mår inget vidare, varken fysiskt eller psykiskt. Är besviken på mig själv att jag inte kunde säga nej till mitt sockermonster. Men från något tråkigt till något bra. Jag gick 4km idag i skogen. Och en km från jobbet till affären. En livsförändring sker inte över en natt så jag kämpar vidare i min takt på mitt sätt. Men jag ska nå mitt mål. Jag ska må bra i mig själv. Är trots allt bara i vecka två och har kört någon form av motion varje dag så så misslyckad får jag inte känna mig. Jag gör mer nu än vad jag nånsin gjort. *klapp på axeln*

Havregrynsgröt kokat med blåbär och hallon. Jag kan utan tvekan säga att det var tio resor bättre än kall sylt uppepå. Skulle kunna äta det varje dag så gott var det!

Idag har jag handlat massa god mat. Har även tagit mig tid till crosstrainern. Körde 45min, 11km. Kan knappt fatta vilken energi jag fått på bara en vecka. Är fortfarande pigg och orkar mer. Vädret är tråkigt så det blev ingen promenad ute så jag hoppas att det är finare imorgon. Vill inte använda crosstrainern flera dagar i sträck. Gör satans ont i kroppen.

Nu diska sen koka ägg till imorgon.

Tränade armarna men de är satans möra sen igår så det gick inte mer än tio minuter. Då började jag träna röven istället. Inte lika ont i den så det gick betydligt bättre. Min motivationstjej peppade på sms så jag känner mig rätt taggad för morgondagen.