Idag blev temat att transportera sig. Mig. Jag berättade att det går att cykla. Ibland. Hon envisades med att prata buss. Jag blev arg. Jag vill inte prata om bussen, hållplatser o centralstationen. Jag kan inte åka buss o fattar inte varför hon tjatar om det. Jo, jag vet varför men jag gillar det inte. Känner mig värdelös som inte ens kan åka buss. Måste vänta på att andra har tid att frakta mig. Kan inte ta mig själv in till stan för att handla på Indiska, köpa nytt garn eller prata med psykologen. Klart det gör ont i mig. Speciellt när jag blir akut sugen på nåt. Som nu. Jag behöver piprensare till en grej o det finns i stan. Så jag får vänta tills nån ska ditåt o kan ta med mig. Jag vill inte att det ska va så. Jag vill kunna vara fri. Våga själv. Jag tycker jag låter så störd när jag pratar som att jag är helt isolerad. Fast det är så. I mitt huvud. Jag vet bara inte hur det ska ändras.

Om två timmar är jag på samtal med psykologen. Jag brukar gå på måndagar men det blev uppskjutet för jag åkte på mini-semester med mamma. Man kan säga att vi shoppade loss. Vi har handlat till våra lägenheter mest. Det slank ner några klädesplagg i vagnen också. På leksaksavdelningen hittade jag en gigantisk förpackning med målade träpärlor. Så igår när jag va för pigg för sängen o inte ville ta några tabletter satt jag o knöt två tjusiga pärlarmband. Det blev ett till nu på morgonen. Jag hamnar i trans. Det är bara jag, massa färgglada pärlor o snören i min värld. Jag ser inget. Hör inget. Jag bara pysslar. Skapar. Fantiserar. Är rätt nöjd med det. Hellre en mysig fantasi än en mörk verklighet.