Imorse vaknade jag av första alarmet, alltså klockan sju. Tände lampan o kramade om täcket. Jag har ett så mysigt påslakan i typ satin kanske? Är iaf jätte mysigt att ta på. Då var jag på ganska okej humör när hon som skulle hämta mig ringde. Men jag saknar att sova bredvid nån. Ibland. Oftast inte! Tycker inte det finns nån plats o det blir för varmt o jag får alltid skäll för att jag rör på mig o slåss i sömnen. Men ibland kan jag ändå få för mig att det vore mysigt.

Mötet med psykologen gick väl bra. Jag spydde ur mig om min helg o att alla är dumma i huvudet. Hon ville inte direkt prata om nåt bara för jag hade med min cm.

Imorn blir det läkaren. Jag är nervös, även fast psykologen hintade om att det kommer bli positivt. Jag törs inte hoppas!

Ritade ett mönster för ett armband jag tänkte göra till mig. Tycker det är lite extra kul med nåt originellt. Får se om det blir nåt av det :)