Jag vet inte om det är bra att inte ha nån att prata med. Nån som vet hur det är att inte passa in. Jag blir alltid varm inombords när jag pratar med nån som känner som mig. Det är inte ofta det händer, kanske för att jag inte har så många att prata med o jag inte öppnar mig för vem som helst. Man märker ju vilka som vet hur det är o vilka som bara "förstår".

Det finns en person jag skulle vilja prata mer med, för hon är som mig, men tyvärr är det inte helt okomplicerat. Jag är rädd att vår bakgrund sabbar allt. Kanske är hon inte att lita på. Vi känner samma person, en person jag inte längre umgås med på grund av drama. Jag oroar mig för att hon minns mig o försöker luska fram så mycket skit som möjligt för att skvallra för personen jag inte umgås med. Varför jag tänker så förstår jag inte. Vem orkar hålla på o smutskasta folk liksom.. Men jag vet inte. Jag tänker för mycket.

Försökte ringa den där snubben jag skrivit om för evigheter sen. Han klickade mig. Igår när vi skrev på chatten på fb sa han att han kommer nästa lördag. Jag hoppas såklart, det gör jag ju varje gång han säger att han kommer. Fast jag vet att han inte kommer. Jag vet inte varför jag fortsätter att hoppas.

Btw, funderar på att börja lägga upp bilder på mitt pyssel. Kanske blir lite trevligare än bara negativa texter. Vi får se.