Jaha, så idag har det varit torsdag. Det var kämpigt att komma upp imorse, sov fruktansvärt dåligt inatt. Vaknade flera gånger o drömde en massa. En som har kört mig en del mornar ringde o väckte mig. Jag hade tänkt promenera dit men bara för hon ringde o jag sovit ifrån larmen så kändes det lättare att tacka ja till skjuts än att gå. Så jävla fetto-dumt men nu blev det så. Jag duschade länge o fönade håret o valde kläder länge. Åt en skål flingor. Struntade i att starta datorn. Bara gjorde alla rutiner fel. Det blev konstigt. Jag blev yr när jag skulle ta på mig ytterkläderna. Var tvungen att kolla spisen (som jag inte minns när jag använde sist), vattenkranarna, lamporna, grejerna i väskan, nycklarna, låset, rycka i handtaget ett antal gånger o lägga ner nycklarna i jackan fast ändra mig o lägga dem i väskan. Låste jag dörren? Har jag med mig allt? Tände jag några ljus som jag glömt att släcka? Fan, det kommer börja brinna. Spisen! Är den på? Hur var det med vattnet? Kranen står säkert o droppar nu. Faaaan. Ska jag gå tillbaka o kolla en gång till? Jag hade inte tid att vända tillbaka o undersöka allt en gång till för min skjuts hade redan väntat en stund på mig.
Det var kul att se några speciella personer idag. De är ju så fina o roliga. Vi spelade kort (som vanligt) o pratade. Vissa mer än andra. Jag drack två koppar kaffe. Pillade bort var från min töjning med en pappersbit. Så jävla äckligt med var. Blodigt var det ock! Jag har tvättat med klorhexidin o det ser bra ut. Gör inte speciellt ont nu så jag kanske sover gott inatt.
Får pengar nästa onsdag så då ska jag se om jag får pengar över till en liten tunnel. Galet mycket utgifter den här månaden. Såna oväntade värdelösa räkningar.
På lördag kanske jag får besök. Han hörde av sig idag. Jag hatar att erkänna att jag hoppas o längtar, men är det så konstigt egentligen? Jag har knappt några vänner här o jag längtar efter nya människor med historier jag inte hört. Hoppas han kommer. Hoppas verkligen det.
Idag så pratade jag mycket med killen med de vackra bruna ögonen. Jag drunknar i dem. Blir som förälskad, fast jag vet att det är lögn. Jag vet inte vad kärlek är o är inte intresserad, men han har de vackraste bruna ögonen jag sätt. Dessutom är han förbannat rolig på sitt underliga sätt. Han ville verkligen spela Uno med mig o efter det ville han verkligen ha med mig att baka pepparkakor. Jag klarar inte att dela kök med nån för de är bara i vägen o kan inget (som om jag är bäst i köket..) men det va kul att han kunde visa att han ville ha med mig. Jag kände mig lite viktig för en stund.
Nu måste jag sluta skriva för jag fick sms för evigheter sen o jag måste ladda mobilen. Tar asmycket batteri att blogga.