Idag tog jag och min kära vän en promenad och sen satte vi oss på en fin plats att äta smörgås på. Det var himla skönt att få vara ute i sommarvärmen och bara njuta av varandras sällskap och inte tänka på nånting. Det gör jag alldeles för sällan. Måste träna på det.

Vi pratade om mina dumma tankar och om min viktnoja. Så bestämde vi där och då att vi ska motionera tillsammans. Det tycker jag är bra. Någon som kan dra ut mig när allt känns bajs och jag inte har någon lust.

Så nu på kvällen fick jag motivation att träna med hantlarna igen. Varje litet steg jag tar är en kamp men jag ska klara det.

Har hittat en soffa som skulle kunna funka sjukt bra här. Ska bara se till att få hit den. Sen blir det fokus på att hitta ett soffbord i mörkt trä, kanske svart. Förmodligen nytt eftersom det är svårt att hitta annat än björk eller så. Eller också är de för dyra. Har ju redan hittat en fin matta jag vill ha men som alltid kan man inte köpa allt man vill ha på en gång. Det bästa med det är att jag alltid har något att fokusera på. Då kan jag blocka mina dumma tankar.

Min vän undrade vad det är för fel på mig igår när jag kom över på kvällen och berättade om hur mina tankar låter. Han sa att det är konstigt att jag är så elak mot mig när massa människor hela tiden säger att jag är så bra. Jag har inget svar på det. Det har alltid varit så. För mig kommer jag aldrig duga. Är det så konstigt?