Igår var jag på ett givande möte med min psykolog. När jag plockade fram mobilen efter mötet hade jag två missade samtal och ett sms. I smset stod det att min boendestödjare är sjuk men att jag kan få en vikarie som handlar med mig istället. Jag fick panik. Började gråta mitt i stan. Ångest. Vad fan ska jag göra? Jag skulle ju handla med MIN boendestödjare, hon som aldrig får vara sjuk, som alltid ska finnas där när jag behöver henne. Så efter lite övervägande i huvudet bestämde jag att detgår inte. Jag kan inte gå och handla med någon okänd. Jag avbokade. Förtvivlad gick jag till bussen och åkte hem. Utan mat. Det är minst en vecka kvar till nästa tid och jag har mer eller mindre noll att äta. Känns inte ett dugg kul och jag blir arg på mig när jag tänker att det är hennes fel att jag inte har mat hemma. Jag fick möjligheten att handla men avböjde eftersom det var fel person. Jag hatar att jag krånglar så här.

Umgicks med min bästis (får man säga bästis när man är vuxen?) hela dagen. Vi tog en promenad på kanske tre kilometer och resten av dagen satt vi i min soffa och tittade på avsnitt.