Kom knappt ur sängen imorse. Lyckades till slut masa iväg ut på balkongen. Var alldeles vimmelkantig och kände inte alls för att vara vaken men gick ändå inte och la mig igen.

Har ångest över vad jag åt inatt och är arg för att jag har planerat in vilodagar när jag känner hur jag sväller för varje måltid jag äter. Jag funderar på om jag ska ta en promenad idag iallafall. Har inte bestämt mig än.

Det är jobbigt att skriva matdagbok när man ser hur mycket man egentligen stoppar i sig som är helt onödigt.

Jag har varit lite dum. Har varit utan mina antidepressiva/antitvångstabletter några dagar nu. Jag vet inte varför jag slutade ta dem för jag vet att de gör skillnad. Kanske inte speciellt mycket men utan dem blir jag helt fucked up. Nu tog jag den igen. Får se om jag blir av med den värsta ångesten.

Jag ligger i sängen och tänker på hur glad jag är att jag valde att ta lugnande för just nu känns allt inte så jobbigt längre. Jag vet att det bara är tillfälligt men jag andas i nuet, lever för varje minut. Sen kommer sen. Men det bryr jag mig inte om.

Innan var jag arg. Arg på alla som utnyttjat min kropp. Arg på att livet inte blev som tänkt. Arg på mig. Arg på allt.

Nu lyssnar jag på musiken och njuter.