Har mått bättre. Sämre också, men detta var nog så jobbigt. Bakis, utmattad, hungrig och ledsen. Han och ja skrev på chatten. Vi pratade om att ses ikväll och dricka kaffe men sen ville han inte. Så jag gick till en kompis. Ville inte sitta hemma och må dåligt hela kvällen. Hade sällskap några timmar. Nu känns det bättre och jag börjar acceptera att han inte vill ses mer. Då var det inte menat. Jag ska vara ensam, precis som jag trodde. Jag duger inte för någon. Den ends som verkar tycka om mig trots alla mina fel och brister är nog min killkompis jag känt i många år. Det duger för mig för han är en riktig klippa. Han ställer alltid upp. Nja, nästan alltid iaf.

Nu ska jag försöka sova. Det blir tecknat tills ögonen sluter sig.

Har mått skitkasst, druckit öl och sprit, dansat massor och sjungit. Spelade spel och lyssnade på musik. Hela natten. Bara sovit några timmar.

Ibland måste man få dränka sina sorger. Bara vara galen och skratta trots att allt kommer kännas lika kasst när ruset försvinner.