Idag ska jag på promenad med en vän, tror det blir på eftermiddagen så om jag städar nu så behöver jag inte tänka på det sen.

Igår hjälpte jag en annan vän att städa, han har inte samma ordning som jag har. Jag har väntat o längtat länge på att han skulle ta tag i sin lägenhet o börja städa. Jag dammade o dammsög. Noga noga, fint ska det bli! Sen blev vi oense när jag tyckte han fuskstädade. Fast han gjorde det sen o vi blev sams.

Drömde massa mardrömmar inatt igen.. Det är jobbigt, det känns så verkligt. Fortfarande. Jag vet att jag är vaken, men jag är ändå rädd.

Jag knöt tre armband igår av bara farten. Min nya favoritsysselsättning framför datorn!

Dags för morgonrutinerna nu, men vi hörs. Trevlig helg på er alla.

Det gör så ont, livet.

Idag gick jag sönder lite inför min bs. Usch va pinsamt det blev. Tårarna rann o han bara vred på sig. Frågade vad jag tänkte på. Jag var glad o ledsen. Ledsen för att allt är jobbigt nu o jag inte vill leva mer, glad för att de försöker hjälpa mig så jag ska få en till kontakt som ska hjälpa mig.

Jag var med på uv idag o det va kul att tjejen jag gillar var där. Hon log mot mig när jag kom dit. Hon pratade öppet o ärligt om sig. Hon är härlig.

Det kryper i skinnet på mig. Det gör ont. Jag måste påminna mig om att andas för jag stänger av ibland. Kliar sönder min arm. Inte bra.. Bättre än att skrika o banka i väggar. Riva är tyst.

Tog en cider. Alkoholen slår så fort i min tablettfyllda kropp. Jag tål inget längre. Gör inget. Har inte alkohol för en vanlig fylla. Tabletter är bra. Kanske kan jag sova utan imovanen? Vore trevligt. Men jag tar nog dem ändå. För att va på den säkra sidan.

Jag behöver sällskap, nån som förstår. Nån som lyssnar på kvällarna när det blir dumt. Ingen att hänga sig på, men en vän. Nån som förstår hur jobbigt det är ibland. Vill inte prata med mina vanliga vänner för det känns som att det inte förstår o inte orkar lyssna på mig heller. Jag klandrar dem inte! Har en tendens att vara tjatig.

Dålig dag. Jag ville inte upp ur sängen imorse, så illa var det. Ändå släpade jag mig därifrån. Satt vid datorn lite. Såg lite bös på golvet så jag var tvungen att dammsuga. Mitt i dammsugandet kom jag på att jag skulle vika in tvätten o när jag höll på med det kom jag på att jag ska byta sängkläder o då såg jag att nattuksbordet var dammigt så jag var ju tvnungen att torka av det. Vek in tvätten. Bäddade noga. Fluffade kuddarna. Slätade ut lakanet med handen. Blev arg på dammet så jag dammsög mer. Torkade bordet. Diskade. Kollade på Solsidan o åt lite blåbärsyoghurt. Drack te.

Diskade. Fixade skurvatten. Citronsåpa o lite yes i. Moppade golven. Hällde ut skurvattnet. Polerade kranen i badrummet. Plockade ur töjningarna o ställde mig i duschen.

Spelade musik högt högt högt. Jag var arg o stressad. Skulle jag försöka handla innan jag möter psykologen?

Jag hinner inte! Jag törs inte! Jag orkar inte bry mig, jag kan lika bra leva så här. Arg arg arg.

Drog på mig strumpbyxor o en stor stickad tröja. Speglade mig. NEJ!! Jag går inte ut så! Jävla fetto!! Av med kläderna. Svälja tårarna. På med största luvtröjan o ett par mjukisar. Speglade mig. Konstaterade att jag var lika fet som innan, men med mjukisar känns det inte så.

Letade fram lite pengar. "Jag ska köpa banan!" tänkte jag. Gott med banan!

Usch va mycket folk det var ute!! Alla tittar på mig!! Jag skyndade mig till affären. "Jag kommer inte hinna!!" tänkte jag när jag såg den långa kön. Kastade ner några äpplen i en påse o hämtade en Pepsi Max o ställde mig i kön.

När jag kom ut ur affären klev min psykolog ur bussen. Jag skämdes lite (mycket) för att jag valt att handla istället för att vänta vid hållplatsen som jag lovat. Men handla är också svårt så för min del kvittar det egentligen.

Vi pratade mycket om nästa veckas möte o sånt. Jag var ledsen. Sa att jag mår sämre nu, att jag inte ens vill kliva ur sängen på mornarna o att jag aldrig är trött på kvällen men vill sova hela dagen o att ingenting passar. Jag har ingen lust. Jag vill inte leva. Hon lyssnade inte. Hon läste inte mellan raderna. Hon pratade bara om annat som jag inte alls tyckte passade in på mig just nu. Hon är svår min psykolog. Vi förstår aldrig varann.

Det gör så ont i mig. Jag vill göra nåt. Lätta på trycket. Finns ingen som lyssnar, ingen jag vill prata med heller. Vad finns då kvar? Snart kan jag ta nattpillren. Kanske jag får sova bort den värsta ångesten..

Är dödstrött hela dagen och på kvällen, när det är dags att göra sig klar för sängen, då är jag vaken. Pigg pigg pigg.

Jag har precis svalt min andra Imovane. Jag blir inte ens påverkad av dem längre. Det är märkligt hur fort man vänjer sig vid dem. Fast om jag låtsas att jag känner mig trött, ni vet, om jag verkligen känner efter, Då kanske jag kan somna.

Jag kanske inte vill sova för jag inte vill drömma. Men nu tar jag ju inte Mirtazapin längre så jag borde inte drömma mardrömmar längre. Men jag ser ändå svarta skuggor när jag är vaken. Jag är fortfarande arg arg arg.

Dumma skit försvinn ur min kropp.

Ska gå o lägga mig. Uppmuntra kroppen att vila.

A är ju ledig, o idag hade jag en tid. Det va meningen att en vikarie skulle ringa idag men.. Det gör inget för jag umgicks med en vän halva dagen. Mobilen plingade när det var dags att gå hem o tvätta.

Imorgon kommer psykologen hit. Jag skäms över att jag inte gått o handlat själv. Det börjar bli ett jävla tjat det här. Ändå förmår jag mig inte att kliva utanför dörren o iväg till affären. För jag har redan en bild över hur hemskt det konmer va. Orkar inte med mig o min hjärna.

Jag rafsade snabbt ihop kläderna i en Ikeakasse o slet åt mig tvätt o sköljmedel, så satte jag kurs mot tvättstugan. "Jag får inte tänka" tänkte jag när jag väntade på att hissen skulle nå bottenplan. Låste upp dörren med brickan, slängde in kläderna. I med tvätt- o sköljmedel. 40 o 60 grader. 51 min. Boka ny tvättid kan va bra. Om en vecka blir väl bra? Klick klick. Bokat. Låste upp dörren, tog trapporna upp.
Låste upp dörren, låste dörren. Haspen också!

Jag saknar att vara trött... Mirtazapinen hjälpte ju till med det... Även om jag fick tråkiga biverkningar. Jag har massvis med tabletter kvar, så jag kan äta dem även fast läkaren sa att jag skulle sluta. Han vet ju inte vad jag gör. Jag kan faktiskt inte sova! Men jag vill inte drömma hemska mardrömmar..

Ser skuggor som sveper förbi hela tiden. Jag kanske hallucinerar? Borde ta några Imovane åtminstone. Hoppas på att bli trött. Sova hela natten. Vakna utvilad. Det vill jag...

Fan, klockan är redan två... Jag som ska upp tidigt för att hinna städa innan jag ska träffa M.

Slänger i mig några piller, måste bli trött..

Lukten (för man kan väl inte kalla det stank om man tycker det luktar rätt okej?) slog emot mig när jag klev innanför dörren till min lägenhet. Jaha, tänkte jag, det är väl så här jag ska leva nu helt enkelt. Jag måste finna sinnesro för jag kan inte förändra tillvaron. Inte just nu.

Jag var iväg o va social idag igen. Det gick skit i början men när damerna som intresserar sig för handarbete kom blev det lättare o jag kunde börja ta plats. Jag har svårt för det. Vill helst krypa ihop till en boll o hoppas att ingen ser mig. Fast det går framåt. Jag har trots allt varit där tre gånger på en vecka. Det är stort.

Jag o en mysig kvinna satte oss i sofforna o stickade. Det var jätte mysigt att bara sitta så. Inga krav. Bara två kvinnor som delar samma intresse.

Jag har druckit massa te med honung. Det hjälper inte alls, jag tror det är ett påhitt det där. Inte är det speciellt gott heller. Fast jag dricker mer te än innan o det är mysigt nu när det är kyligt ute.
Jag känner mig fruktansvärt ensam.
Nu ska jag sippa på mitt te. Hoppas ni får en fin helg. Kram på er!