Imorse gick alarmet av vid sju. Genast klev jag ur sängen o satte kurs mot köket, kokade tevatten o tog med mig en risifrutti till datorn. Jag spelade musik, läste bloggar o tänkte. Jag bestämde mig där o då för att jag ska ut på en promenad 8.45 Jag hade alltså mycket tid på mig att hinna ångra mig.

Efter frukosten dammtorkade jag. Klockan var för tidigt för att dammsuga (tycker inte man ska störa sina grannar förrän klockan 10) så jag dammade o diskade bara.

Jag tog på mig ett par mjukisbyxor o en tjocktröja. Rotade i stora lådan länge innan jag bestämde vilken sjal jag skulle ha. Knöt promenadskorna o låste upp dörren. Tog med soppåsen o låste efter mig när jag gick. När jag kastat soporna tvekade jag. "vågar jag gå själv?" "KAN jag gå själv?" Plötsligt gick jag bara. Jag tog upp telefonen o skickade sms till min BS A. Ifall jag skulle behöva ringa henne senare.

Gick hela vägen runt dammen o tillbaka. Det tog max 30 min men jag hann tänka massor. Tryckte undan tårar, var jätte arg, rädd, ville bara vara hemma igen. Så tänkte jag också att vad härligt det är med hösten o alla löv som prasslar under skorna. Det doftar så gott om hösten. O färgerna!

A ringde mig senare o vi gjorde en utvärdering. Så bestämde vi att jag ska prova att gå på promenad själv imorn igen.

Snart kommer min psykolog hit en sista gång. Jag funderar på att träffa henne ute. Bara för att prova att gå ut igen.