Dödslängtan

Gick o funderade på hur jag ska dö.
Hade bara det i tanken. Ville bara vara död. Aldrig mer andas.

Inga sår. Orkar inte sår. Mina tabletter lockade, men jag tror inte jag kan dö på dem. Jävla bebismediciner.

Man kan säga att jag gav upp helt enkelt. Jag fattar att jag inte kommer att dö.

Fast ont förtjänar jag, så värdelös som jag är.

Spelade nån hård musik. Grymt bra, massa trummor, massa growl. Blev förälskad.

Plockade fram mina trumpinnar o trummade länge o väl på låren. Det kom inga tårar. Jag slog inte tillräckligt hårt. Jag klarar inte ens det. Kul kul.. Så ringde min vän o frågade om jag vile ut på promenad. Jag klädde på mig o gick ut. Vi "råkade" hamna på affären o köpa godis o på pizzerian o köpa pizza. Så jag körde på maten so vanligt då. Äta för att döva, för det är det enda som hjälper. Eller ja, allt är väl relativt. Tar bort ångesten för stunden, men när jag blir fet blir det tiotusen gånger värre.

Det ringde på dörren imorses. Jag blev så jävla rädd. Först drog jag täcket över huvudet o kröp ihop till en boll i hopp om att den på andra sidan dörren skulle ge upp o välja att gå. Så blev icke fallet eftersom denne tryckte in ringklockeknappen ytterligare en gång. Det brölade i hela lägenheten. Jag släpade mig ur sängen, tog på mig närmsta tröja o försökte dölja alla fel o brister med mig, Tog av haspen (varför gör jag det när jag inte vet vem som är på andra sidan?!) vred om låset o öppnade dörren. Det var en av vaktmästarna (eller vad de vill kallas som) som berättade att felanmälan jag gjort har skickats till företaget som bestämde att vi skulle ha en sån där elektronisk öppnings grej till porten. Så det är inte säkert att det kommer att fixas öht men jag hoppas.

Det är så smidigt med en dörr som man inte behöver hålla upp när man drar ut cykeln. Men jag tror de kommer plocka ner dem. De inser nog att det här området inte kan ha nåt fint här. Vi fick ju ommålat i hissen o delar av trapphuset. Det blev inte ens färdigmålat innan det kom ut klotter o diverse förstörelse. Folk som pillar bort färgbitar i hissen osv. Tråkigt att bo med idioter känner jag. För jag var en av de som blev glad när de grejade här. Jaf trodde de skulle satsa på området. Tyvärr varar ingenting för evigt. Knappt några månader innan någon tycker det är kul att förstöra för alla andra.

Folk ställer fortfarande ut sina äckliga soppåsar utanför dörren så fåglarna har en härlig buffé att mumsa i sig av. Folk ställer fortfarande ner sina ägodelar i trapphuset. Det är nästan alltid fullt med grejer. Alla möbler du kan tänka dig. Så är du fattig o vill ha möbler, kanske till o med kläder o teveapparater, då kan du komma hit o plocka. Jag har ingen aning om det är nåt fel på det för jag är inte intresserad av att ta i det.

Faaaaaaan!!!! *springer o letar efter mobilen o ringer Bs H* Så. Då var det fixat. Fast jag mår sämre nu. Varför mår jag sämre?! Fan va jag hatar mig..