Gråter, äter, sover. Vaknar. Äter, gråter, sover.

Min bs hämtade mig halv tio. Han frågade om det var bättre än igår. Jag sa nej. Vi åkte omkring planlöst i bilen. Jag pratade lite. Han frustade till när jag sa att jag inte vill leva mer. Att jag är värdelös. På nåt vis var det så sött, när han med sin dialekt sa "Det är du verkligen inte!" Gah, jag bara älskar dialekter o hans är alldeles underbar. Vet inte vad det är för nån. Smålänska kanske... Iallafall åkte vi runt o så hamnade vi i rondellen mot coop o maxi. Jag frågade om vi kunde svänga in på maxi så jag kunde få köpa en cola light. Det gick bra såklart. Note to self: Köp inte cola light. Pepsi max är godare.

Han släppte av mig på socialpsykiatrin o önskade mig en bra dag. Det sög så fruktansvärt att bli lämnad idag. Jag ville hem igen. Vara ifred. De spelade kort, frågade om jag ville va med. Det ville jag inte. Hämtade en kopp kaffe, bläddrade i tidningen. Började sticka. Vet inte va det ska bli. Säkert ingenting. Ville bara göra av fingrarna nånstans. Massa jävla oror o ångest hela tiden.

Blev hämtad igen klockan ett. Träffade en vän. Gick o handlade. Lagade mat, åt alldeles för mycket. La mig mellan 17 o 19.

Jag tog en tablett för en halvtimme sen. Än har det inte hänt nåt, så jag hinner borsta tänderna iallafall. På med meditationsmusik nu igen.

Hoppas på en bättre morgondag

Ja jävlar va ledsen jag var igår. Satt på socialpsykiatrin o grät. Varje gång jag trodde jag lyckats svälja tårarna kom de tillbaka. De rann nerför mina kinder o lamdade i sjalen. En personal kom o satte sig brevid mig o tog på min arm. Frågade om jag ville gå undan o prata lite. Det ville jag inte. Inte för jag ville sitta där, bland alla andra, o gråta. Ville bara inte prata. Klockan var några minuter i ett när min ena bs kom. Han sa att han inte kommer köra hem mig utan en annan gör det, för det är inlagt på hennes schema. Jaha!?! Jag ville bara hem. Jag tyckte han var dum. Kvinnan som skulle köra hem mig kom ganska snart så det var inte hela världen, men jag hade hellre åkt med min bs, eftersom det är dem jag pratar mest med. Jag pratade knappt med kvinnan. Hon frågade lite hur schemat är o så. Hon ska hämta mig idag egentligen men jag har morgonmöte så hon behöver inte det idag.

Jag hann bara komma hem o snurra runt innan det var dags att skynda till busshållplatsen o möta upp psykologen. Det gick bättre än förra gången. Inte lika mycket oro. Kanske för att jag redan var full med känslor.

Vi kom hem till mig. Pratade om stormötet o hon undrade vad jag tyckte om det. Sen pratade vi om sånt jag ska öva på. Jag sa att jag inte vill göra nåt under veckan.

"Varför vill du inte det?"

"Pallar inte"

"Varför?"

Gråter. Vänder bort huvudet.

"Orkar inte mer. Allt är skit. Pappa ringde igår. Han kommer hit på lördag. Jag pallar inte!"

Hon pratade lite om det, försökte förstå.

Plötsligt satt jag där, tårarna sprutade o jag nästan skrek allt jag tycker om allt.

När hon gått satte jag mig vid datorn. Började spela musik. Helt förstörd kände jag mig. Ögonen värkte. Tårarna kom emellanåt. Jag gick ut i köket. Hämtade en måltidsersättningsbar. Åt den. Gick ut i köket o åt upp ett halvt paket kakor, en skål bananchips, en kanna kaffe, 6 finn crisp, en skål soppa... Vet inte om jag fick i mig nåt mer. Minns inte. Efteråt var jag varken mätt eller hungrig. Kände mig bara tom. Allt kändes meningslöst o jag ville ingenting.

Klockan åtta svalde jag några Imovane o startade meditationsmusik. Borstade tänderna, släckte alla lampor, kollade så det var låst o avstängt överallt. Hämtade ett extra täcke. Kröp ner i sängen o somnade ganska snart.

Jag vaknade halv sex imorse. Är trött. Är alltid trött. Bara sex dar kvar till jag får börja med nya medicinen. Hoppas jag blir mer stabil, o pigg.