Jag är ledsen idag. Grät i sängen o drog täcket över huvudet. Jag ville inte vara med mer. Jag tror inte att jag grät o avbokade möten för att jag blir ett år äldre. Jag tror snarare att depressionen inte bryr sig om vad det är för dag den förstör.

Min bästaste vän gav mig massvis med garnnystan när jag väl kom mig för att gå till honom på morgonkaffe. Det var skönt att inte va ensam i smärtan men det sög att behöva klä sig o gå ut. Är så glad att han köpt garn, det är precis sånt som gör mig glad.

Snart är det kalas. Negerbollar o kaffe. Det längtar jag efter. Ska bli gott. Men läskigt med kalas för mig. Fan ska jag bli firad för? Jag som är sämst i hela världen. Men det ska bli gott med kaffe. Gevalia. Fina bönor :-P