Bestämde mig för att sova hemma inatt. Det var länge sen och jag började känna rädsla för att gå hem, precis som förr. Så jag gick hem och hittills har det gått bra. Jag håller på med musiken på datorn och viker kläder och handdukar. Funderar på att boka tvättstugan någon dag snart för jag har vägrat tvätta här i flera månader och behöver öva på att göra det. Klara mig helt själv. Det är svårt. Jobbigt och läskigt.

Jag är fruktansvärt eftertrött på mina piller och de andra gör att jag saknar aptit. Men det gör inget för jag tror det hjälper. Jag känner mig inte lika ledsen. Eller intalar jag mig det för att det är så underbart att slippa vara hungrig jämt? Jag hoppas att vågen pekar neråt och att centimetrarna blir färre men jag vet inte om det är lycka. Jag vet snart ingenting längre, allt känns så träligt.

Idag hjälpte jag honom att köpa och sätta upp duschstång och draperi. Det blev fint. Han får det mer hemtrevligt när jag hjälper till. Han blir glad, jag blir glad. Win.

Jag är så van, har alltid levt på samma sätt. Det går inte bara att bryta sina invanda beteenden och bli en bättre människa. Jag vill men jag vet inte hur och tiden hos psykologen tog slut innan vi kom fram till hur jag ska göra. Det enda hon sa var i princip att jag ska sluta dejta folk som jag inte är kär i. Mitt svar var inte helt oväntat kanske, jag sa bara "men hur?!" hur många gånger som helst. Jag mår ju bra med de jag är med, jag är bara inte kär och tror inte att jag kan bli det heller. Jag är inte kär, alltså ska jag inte vara med folk. Men vad är kärlek, hur känns det? Jag trivs med min kompis, vi har jätte kul ihop o massa saker flyter på helt perfekt som typ att ta hand om allt i hemmet. Enkelt att få honom att göra saker. Men jag är inte kär och psykologen tror inte att jag kommer att bli det heller. Inte i honom. Men jag saknar ju honom när jag inte är med honom. Vad är det då? Om det inte är kärlek. Jag fattar inte.

Mina insomningstabletter funkar inte. Tog den vid halv tio. Fortfarande vaken.. Bykigt.

Idag är en kass dag, för mig och min stackars mobil.

Solen skiner och svetten rinner, en typisk sommardag. Har ätit kycklingsallad och druckit kaffe. Saknaden av godis och kakor är påtaglig. Jag är mer nedstämd, vet inte om det är medicinbytet eller sockermonstret det beror på. Åt iaf en påse läkerol hallon/lakrits helt själv. Dålig i magen tvåtusen. Och så köpte jag en soffa idag. Det bra väger upp det dåliga.

Det är jobbigt att börja med nya piller men står jag ut kan det kanske bli bättre. Eller sämre, men då kan jag ju byta igen.

Imorgon ska jag på kalas och det lär ju suga eftersom jag inte ska äta fet och sockrig mat. Så jag får öva på att säga nej imorgon.

Humöret är inte alls bra. Ingen energi till något. Vila och äta är ungefär det som står på schemat. Yeay. Men jag har tappat 2.5 kilogram. Alltid något.

Idag började jag och min skyddsängel med en diet. Han har gått ner flera kilogram med hjälp av den så han tyckte jag skulle försöka. Boosta viktnedgången ungefär. Trots att jag ätit enligt schemat och gått hungrig nästan hela dagen känner jag mig misslyckad. Jag tar på fläsket och undrar när jag ska lyckas. När jag ska acceptera mig för hur jag ser ut.

Imorgon ringer läkaren, då ska jag be om hjälp.

Jag sov på dagen så jag har inte varit trött den vanliga tiden jag brukar lägga mig på. Det är rätt sent nu så jag ska strax lägga mig. Tänkte bara skriva först att jag inte kom iväg på någon promenad idag och det sög appung men eftersom jag inte var trött så gjorde jag övningar efter ett schema jag hittade på nätet. Det är jobbigt med planka och armhävningar när man är tjock och totalt otränad men jag gjorde allt som stod och hoppas att jag blir sugen på att göra om det fler gånger för jag tror att det ger bra resultat på både vägning och mätning på lång sikt. Ska bara hitta motivation och tid för det. Hittar ofta på ursäkter och orkar inte. Men jag måste fan göra något aktivt nu för jag har ont i hela kroppen. Det kommer inte bli kul att vakna upp och vara fyrtio år och inse då att man skulle ha gjort något nu (när man fortfarande är ung).

Kom hem, värmde mat och förberedde middagen. Åt lunchen. Började få ångest. Mat, vikt, dieter och ideal snurrar i mitt huvud. Jag är inte perfekt och kommer aldrig bli det men jag skulle kunna bli den bästa jag kan bli. Fokus ligger på helt fel saker. Mål jag inte kan nå. Ett snedvridet ideal av en supersmal, vältränad tjej. Det är vad jag tror är perfektion. Men jag kan inte bli sån. Det tror jag inte jag klarar. Jag är för negativ. Jag ger upp för lätt.

Skriver duktigt i min bok om allt jag äter fast jag skäms när jag kommer på vad jag äter. Jag behöver hjälp. Min dietist har semester, likaså mitt boendestöd. Jag står själv mitt i smeten och får klara mig så gott det går i några veckor.

Läste en artikel om ännu en ny diet. Funderar på att prova den. De lovar att man går ner minst 4 kilogram i första fasen. Det är förmodligen inte sant men jag skulle vilja prova. Kanske för att motbevisa dem. Men det vore galet kul om det faktiskt stämmer. Fast, grejen är ju att jag inte vill gå ner en massa pangbom liksom. Eller det är säkert jätte kul, men jag måste tajta till mig i första hand. Problemet är allt daller. Jag hatar det. Känner mig som en bulldeg. Fluffig och sladdrig. Låren flyter ut när jag sätter mig. Usch och blä. Nej men jag ska nog prova. Kan bli kul.