Ja jävlar va ledsen jag var igår. Satt på socialpsykiatrin o grät. Varje gång jag trodde jag lyckats svälja tårarna kom de tillbaka. De rann nerför mina kinder o lamdade i sjalen. En personal kom o satte sig brevid mig o tog på min arm. Frågade om jag ville gå undan o prata lite. Det ville jag inte. Inte för jag ville sitta där, bland alla andra, o gråta. Ville bara inte prata. Klockan var några minuter i ett när min ena bs kom. Han sa att han inte kommer köra hem mig utan en annan gör det, för det är inlagt på hennes schema. Jaha!?! Jag ville bara hem. Jag tyckte han var dum. Kvinnan som skulle köra hem mig kom ganska snart så det var inte hela världen, men jag hade hellre åkt med min bs, eftersom det är dem jag pratar mest med. Jag pratade knappt med kvinnan. Hon frågade lite hur schemat är o så. Hon ska hämta mig idag egentligen men jag har morgonmöte så hon behöver inte det idag.

Jag hann bara komma hem o snurra runt innan det var dags att skynda till busshållplatsen o möta upp psykologen. Det gick bättre än förra gången. Inte lika mycket oro. Kanske för att jag redan var full med känslor.

Vi kom hem till mig. Pratade om stormötet o hon undrade vad jag tyckte om det. Sen pratade vi om sånt jag ska öva på. Jag sa att jag inte vill göra nåt under veckan.

"Varför vill du inte det?"

"Pallar inte"

"Varför?"

Gråter. Vänder bort huvudet.

"Orkar inte mer. Allt är skit. Pappa ringde igår. Han kommer hit på lördag. Jag pallar inte!"

Hon pratade lite om det, försökte förstå.

Plötsligt satt jag där, tårarna sprutade o jag nästan skrek allt jag tycker om allt.

När hon gått satte jag mig vid datorn. Började spela musik. Helt förstörd kände jag mig. Ögonen värkte. Tårarna kom emellanåt. Jag gick ut i köket. Hämtade en måltidsersättningsbar. Åt den. Gick ut i köket o åt upp ett halvt paket kakor, en skål bananchips, en kanna kaffe, 6 finn crisp, en skål soppa... Vet inte om jag fick i mig nåt mer. Minns inte. Efteråt var jag varken mätt eller hungrig. Kände mig bara tom. Allt kändes meningslöst o jag ville ingenting.

Klockan åtta svalde jag några Imovane o startade meditationsmusik. Borstade tänderna, släckte alla lampor, kollade så det var låst o avstängt överallt. Hämtade ett extra täcke. Kröp ner i sängen o somnade ganska snart.

Jag vaknade halv sex imorse. Är trött. Är alltid trött. Bara sex dar kvar till jag får börja med nya medicinen. Hoppas jag blir mer stabil, o pigg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är bara kaos. Allting är så himla fel, jag vet inte hur jag ska orka med livet. För att överhuvudtaget orka andas (jag lovar, det är så illa nu) gör jag massa dumheter. Inte törs jag tala om det för någon heller. Det blev så himla dumt allting i ...

Sitter på balkongen med en cigg och en kopp te. Solen skiner och gör höstmorgonen lite varmare. Trivs rätt bra i nuet. Så fort jag går in igen är det dags att rensa på bordet för om en timme kommer bs och utvärderar schemat. ...

Nu är det höst och jag stickar på. Nu är det ett sött hålmönster som gäller. Övar på sånt jag inte är speciellt bra på. Har lite idéer för att kanske göra ett helt eget mönster till sockor och vantar. Vore himla roligt att utveckla det enda jag är fa...

Vilken oreda det är i huvudet. Jag grubblar på allt nu. Ofta tänker jag på tösen som det aldrig kommer hända nåt mer med men som jag ändå inte kan släppa helt och gå vidare. Fan. Vi ses ofta vilket emellanåt gör mig galen. Jag vill krama om henne, hå...

Ska jag skriva om mat, motion och hälsa i allmänhet. Ska jag berätta om mina tankar om Bubbelflickan. Ska jag prata om missbruk. Eller ska jag helt enkelt bara vara tyst? ...