Alltid, iallafall åtta av tio gånger, pirrar det i magen när jag ser vissa personer. Alltså, fan. Hur ska jag förklara så det inte låter så jävla illa? Jag vet inte vad kärlek är. Jo, fast jag känner inte skillnad mellan kärlek o vänskap. Eller simpel lusta. Det är jävligt jobbigt, eftersom det förstör så mycket. Det har alltid varit så.

För länge sen, i samma veva som jag pratade med hyresvärden om denna lägenhet, började jag prata med en kille. Vi kallar honom J. Han var rolig att prata med, med en härlig dialekt o ett mysigt skratt. Han gjorde mig glad jämt. Vi pratade i telefon flera nätter i veckan. Vi smsade mycket. Jag blev alltid glad av att se hans namn på skärmen i mobilen. Vi pratade länge om att träffas. Det blev inte av. Ändå pirrade det i magen o jag hoppas fortfarande att vi ska träffas irl. Jag tror vi skulle kunna ha kul ihop. Sitta o dricka kaffe eller dra till berget o sitta på en brygga o fiska eller whatever. Han attraherar mig inte så, men han är sjukt fin. Jag tror att han är en underbar o kärleksfull pojkvän.

En annan kille, vi kan kalla honom D, har jag bara sett ett par gånger. Observera SETT. Jag har inte pratat med honom bara varit på samma plats som honom, bland samma folk. Han är "inte min typ". Han ser sliten ut. Tunnhårig, svarta ringar under ögonen, lång o smal, tanig liksom. Jag tror jag skulle kunna blåsa omkull honom. Nästan iallafall. Fast jag gillar smalt. Smala killar är snygga. Iallafall den seniga varianten. Ser de slitna, trötta o deprimerade ut dör jag typ. <3 Alla trasiga själar har en speciell plats i mitt hjärta. Iallafll, så slog mitt hjärta extra hårt när jag såg honom o jag vågade knappast titta på honom så fin tyckte jag han var. Wtf är det för fel?!

Jag förstår inte. Varför är det så? Anta att D skulle lägga märke till mig, börja prata med mig o visa intresse. Först skulle jag suga in honom. Ta till vara på varje tillfälle han vill vara med mig. Skulle han vilja ligga med mig skulle jag förmodligen göra det. Skulle han säga att han vill ha ett förhållande skulle jag dra illa kvickt. Skulle han däremot dissa mig så skulle jag gråta över honom o hoppas att han vill ha mig, även om jag vet att jag blivit playad. Wtf?! Varför gör jag så? Jag fattar inte det, att det inte ens spelar någon roll att jag inte tycker de är snygga. Jag bara blir sån. Why why why?!

 

Malin

12 oktober 2012 15:39

Jodå ja kom allt upp, jo det är tråkigt när apoteket bara gör fel.

http://maaallaan.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är bara kaos. Allting är så himla fel, jag vet inte hur jag ska orka med livet. För att överhuvudtaget orka andas (jag lovar, det är så illa nu) gör jag massa dumheter. Inte törs jag tala om det för någon heller. Det blev så himla dumt allting i ...

Sitter på balkongen med en cigg och en kopp te. Solen skiner och gör höstmorgonen lite varmare. Trivs rätt bra i nuet. Så fort jag går in igen är det dags att rensa på bordet för om en timme kommer bs och utvärderar schemat. ...

Nu är det höst och jag stickar på. Nu är det ett sött hålmönster som gäller. Övar på sånt jag inte är speciellt bra på. Har lite idéer för att kanske göra ett helt eget mönster till sockor och vantar. Vore himla roligt att utveckla det enda jag är fa...

Vilken oreda det är i huvudet. Jag grubblar på allt nu. Ofta tänker jag på tösen som det aldrig kommer hända nåt mer med men som jag ändå inte kan släppa helt och gå vidare. Fan. Vi ses ofta vilket emellanåt gör mig galen. Jag vill krama om henne, hå...

Ska jag skriva om mat, motion och hälsa i allmänhet. Ska jag berätta om mina tankar om Bubbelflickan. Ska jag prata om missbruk. Eller ska jag helt enkelt bara vara tyst? ...